Fru ålderspresident! Tack så mycket till Sara Gille för frågan och för hennes engagemang i att på alla sätt motverka hedersrelaterat våld och förtryck!
Detta är verkligen ett ämne som jag delar engagemanget i och en fråga som vi från Liberalernas sida har drivit under många, många år. Ett flertal av regeringens olika insatser, beslut och åtgärder kommer att visa sig vara, och är redan, effektiva i att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Det är utan tvekan den här regeringens absolut högsta prioritet.
Men interpellationen handlar om diskrimineringslagstiftningen och hur balansen ser ut kopplat till de delarna. Den svenska diskrimineringslagen grundar sig på EU-rätten, som jag nämnde. Det finns ett EU-direktiv om likabehandling i arbetslivet. Direktivet är en viktig del av den inre marknaden med lika villkor och något som företag och organisationer inom EU behöver förhålla sig till. Detta är i grunden en väldig styrka, som är otroligt viktig för den svenska och europeiska konkurrenskraften.
EU-domstolen har prövat om arbetsgivares så kallade neutralitetspolicyer är förenliga med unionsrätten. Av domstolens praxis framgår att en neutralitetspolicy som förbjuder alla synliga politiska, filosofiska eller religiösa symboler kan utgöra diskriminering.
Men den kan också vara tillåten. För att så ska vara fallet behöver den vara objektivt motiverad och ha ett berättigat mål. Medlen för att uppnå målet måste också vara lämpliga och nödvändiga. Policyn måste även svara mot ett verkligt behov.
Det innebär att exempelvis religionsfrihet kan behöva stå tillbaka om det handlar om säkerhetskrav eller andra typer av krav som arbetsgivare har. Men en bedömning måste göras i varje enskilt fall utifrån de kriterier som diskrimineringslagen uppställer. Att vi har en väl fungerande arbetsmarknad med ramverk i form av diskrimineringslagstiftning och arbetsmiljölagstiftning som aktörer, företag, myndigheter och organisationer behöver förhålla sig till och där villkoren hanteras av arbetsmarknadens parter gör att vi har en situation som fungerar väldigt väl.
Att Diskrimineringsombudsmannen driver den här typen av fall är bra av båda anledningarna. Det är otroligt viktigt för att bringa klarhet i när det är okej att göra undantag mot diskrimineringslagstiftningen och när det inte är det. Det är så en regelbaserad världsordning och en rättsstat fungerar: Vi stiftar lagar som sedan prövas i domstol.
Det tror jag i grunden är någonting otroligt positivt. Det är en demokratisk grund i Sverige och något som verkligen bidrar till vår demokratis motståndskraft.