Fru talman! Kristdemokraterna har till detta be-
tänkande om vissa fastighetsrättsliga frågor tre reser-
vationer och ett särskilt yttrande. Den första reserva-
tionen handlar om jordförvärvslagen för att värna
jord- och skogsbruk av den typ vi har i Sverige.
Landsbygden måste hållas levande och familjejord-
bruken skyddas. Vi vill stärka sambandet mellan
ägande, brukande och boende. Det är viktigt att vi har
sådana regler att familjejordbruken kan vara den
dominerande ägarkategorin och att generationsskifte-
na underlättas. Vi är inte nöjda med Jordförvärvsut-
redningens förslag utan kräver en ny utredning.
Den andra reservationen handlar om tomträttsav-
gälderna. Tomträttsinstitutet har funnits sedan 1907
och infördes då som ett komplement till äganderätten.
Tanken var att också de som inte hade så goda eko-
nomiska resurser skulle kunna ges möjlighet till att
bygga ett eget hem. Kommunerna upplät mark mot en
ganska låg tomträttsavgäld. Det handlade då om
upplåtelsetider på mellan 26 och 100 år, och efter den
tiden upphörde tomträtten. 1953 ändrades lagen för
att få en mer kommunalekonomisk inriktning. Kom-
munerna skulle kunna tillgodogöra sig värdestegring-
en på sin mark. Tomträtterna hade kommit för att
stanna och avgäldsperioderna reglerades till att vara
minst 20 år. 1968 kom en ny lagstiftning där avgälds-
perioderna kortades ned till lägst tio år.
Fru talman! Lagstiftningen är mycket komplice-
rad, som vi har hört tidigare av Carl-Erik Skårman.
Två lagrådsremisser byggda på utredningsbetänkan-
det Tomträttsavgäld, SOU 1990:23, har inte lett till
någon förenkling. Antalet överklaganden växer hos
domstolarna. Att ha så långa avgäldsperioder som tio
år ställer till mycket problem, inte minst för den ef-
fekt höjningen får efter en tioårsperiod. I Sverige
finns 98 000 tomträtter i 165 kommuner. Kompeten-
sen saknas ofta i mindre kommuner när tomträttsav-
gälden ska regleras.
Vi kristdemokrater begär i vår reservation en för-
enkling av hanteringen och årsvisa avgäldsperioder så
att det blir bättre kontinuitet. Räntan behöver också
ses över. Taxeringsvärdena som grund för beräkning
av avgälden är inget bra system. Det blir en ren väst-
götaklimax när taxeringsvärden höjs kraftigt samti-
digt som det efter en tioårsperiod är dags att justera
avgälden.
Vi kristdemokrater ställer oss positiva till försla-
gen i lagrådsremissen från 1998, som innebär att
markvärdet ska bestämmas för småhus genom den
allmänna fastighetstaxeringen, så länge vi nu inte
lyckats att avveckla den - dvs. för småhus - och för
kommersiella fastigheter genom en fri värdering vart
femte år.
Jag undrar om Carina Adolfsson Elgestam, som är
socialdemokraternas taleskvinna här, kan lova att
någonting nu ska göras, inte minst med tanke på att
26 % av barnen i storstäderna bor i småhus mot 77 %
av barnen på landsbygden. En LO-rapport om välfärd
och boende visar att barnfamiljernas önskemål oftast
är att bo i småhus.
Fru talman! För tids vinnande nöjer jag mig med
att yrka bifall till reservation 8 under punkt 10, även
om jag står bakom övriga två reservationer. Den
tredje reservationen handlar om en evighetshistoria,
nämligen utredning om avvittringen. Gustav Vasa tog
ett tydligt steg mot svensk äganderätt genom att de-
klarera att allt herrelöst land tillhörde kronan. Vid den
tiden fanns s.k. lappskatteland, dvs. områden som
enskilda familjegrupper nyttjade och som de betalade
skatt till kungen för. När gränsdragningen mellan
Sverige/Finland och Norge skedde på 1700-talet
fastställde riksdagen ett dokument som garanterar
samerna rätt till land, vatten och renbete över de
svensk-norska nationsgränserna. För samerna är detta
ett rättsdokument som har grundlagskaraktär.
Den process som kallas avvittring startade i början
på 1800-talet. Flera jordbrukare hade flyttat norrut
och flera samer hade övergått till jordbruk. Jordbru-
karna fick sina skattemarker synade medan de samer
som övergått till jordbruk lämnades utanför denna
möjlighet. Den s.k. lappmarksgränsen infördes som
skydd för renskötseln och senare också odlingsgrän-
sen. I samband med denna avvittring skedde en del
felaktigheter och maktmissbruk som drabbade både
samer och nybyggare. Vi kristdemokrater menar i
denna reservation att de felaktigheter som begåtts
under historiens lopp när det gäller avvittringen och
äganderättsfrågorna måste utredas för att så långt
möjligt ge rättvisa. Hur långt har man kommit där,
Carina Adolfsson Elgestam?
Fru talman! I ett särskilt yttrande påpekar krist-
demokraterna problemen inte minst i skärgården, som
under några korta sommarmånader har en stor be-
folkning av sommargäster och turister, men som
under övriga delar av året har tomma hus, ödsliga
vägar och brist på service. Glesbygdsverket har i sin
skrift Planering för åretruntboende i kust och skär-
gård i juli 2001 pekat på problemen och antytt olika
lösningar som exempelvis "boendeplikt" enligt norsk
modell. Där har man s.k. 0-konsesjonslov som ger
kommuner juridisk rätt att hindra helårsbostäder att
omvandlas till fritidsbostäder - dock utan möjligheter
att förhindra att helårshus genom arv omvandlas till
fritidsboende.
Förutsättningarna för den helårsboende befolk-
ningen att till ett överkomligt pris förvärva bostäder
är avgörande för möjligheterna att bo kvar. De möj-
liggör också inflyttning. Därmed förbättras förutsätt-
ningarna för kommunerna att upprätthålla service och
värna arbetstillfällen i de traditionella samhällskär-
norna. Vi tror att diskussionen om hur hela Sverige
ska leva behöver förstärkas.