Fru talman! Åren går. Landsbygdens utveckling
blir alltmer bekymmersam. Den markpolitik som
bedrivs, eller snarare bristen på en effektiv markpoli-
tik, gör mig betänksam. Jag är medveten om att de
markpolitiska frågeställningarna är komplicerade,
inte minst ur juridisk synpunkt. Enligt min mening
går det inte att behandla de markpolitiska instrumen-
ten vart och ett för sig. Det måste till en bred översyn
som stärker sambandet mellan boende, brukande och
ägande.
Den inriktning översynen ska ha bör vara klart
och tydligt formulerad. Översynen bör avse den lag-
stiftning som redan finns samt omfatta de utländska
förebilder man kan hitta som har den här målsättning-
en. Vi hörde Ulla-Britt berätta om det norska exemp-
let. Översynen måste t.ex. omfatta lämpliga, långsik-
tigt hållbara former för ägandet av mark, bostäder och
företag. Jag tror särskilt att de kooperativa formerna,
där traditionellt brukande och ägande har starka bind-
ningar, bör vinna uppmärksamhet i detta samman-
hang.
Miljöpartiet har en näringspolitisk motion i de här
frågorna. Där har vi ett yrkande som överensstämmer
med det jag har sagt. Vi tar faktiskt ställning tillsam-
mans med andra partier även i övrigt när det gäller
jordförvärvslagen och säger att vi inte ska genomföra
de förslag som Jordförvärvsutredningen har kommit
med. Det gäller nämligen att värna om jord- och
skogsbruk av den typ vi har i Sverige. Vi vill främja
sambandet mellan ägande, brukande och boende.
Det här tycker vi i Miljöpartiet är väldigt viktigt.
Vi står bakom de gemensamma reservationerna, och
sedan yrkar jag särskilt bifall till reservation 2 under
punkt 2.