Fru talman! Jag tror inte att jag gör mig skyldig
till någon överdrift om jag konstaterar att den debatt
som nu inleds inte kommer att innehålla några stora
nyheter utan mera präglas av återseendets glädje.
För egen del vill jag på detta sätt till en början
glädja kammaren med att yrka bifall till reservation nr
3 och samtidigt meddela att jag fullt ut står bakom
alla de moderata reservationerna i utlåtandet.
I reservation 3 visar vi moderater på att lagen om
förvärv av hyresfastigheter åstadkommit en mycket
byråkratisk hantering och lång fördröjning vid för-
värv av hyresfastigheter. Detta är till skada för både
köpare och säljare, vilket i sin tur inte innebär något
positivt för de hyresgäster som bor i respektive fas-
tighet.
Rimligare vore att myndigheterna finge rejäla
möjligheter till ingripande mot oseriösa hyresvärdar
som inte sköter sin uppgift på ett acceptabelt sätt. Då
skulle man kunna bekämpa de oseriösa hyresvärdarna
på ett säkrare och mer träffsäkert sätt än vad lagen om
förvärv av hyresfastigheter nu medger.
Fru talman! Från moderat håll har vi även kon-
staterat att kommunerna vid sidan av den kommunala
förköpsrätten har många olika instrument för att styra
den kommunala markplaneringen. Kommunerna har
möjlighet att expropriera och använda det kommunala
planmonopolet och har gentemot de flesta enskilda
markägare överlägsna ekonomiska och personella
resurser för att driva sina frågor.
Även utan bibehållande av den kommunala för-
köpsrätten kommer kommunerna att ha en överlägsen
ställning gentemot de enskilda medborgarna och
fastighetsägarna när det gäller att styra markfrågorna
i kommunen. Vi moderater anser därför att den kom-
munala förköpsrätten bör avskaffas och att vi på det
sättet bidrar till en sundare och effektivare fastig-
hetsmarknad.
Fru talman! Ett ok som många fastighetsägare
uppfattar som särskilt tungt och nyckfullt är tomt-
rättsinstitutet, och det gäller ägare till både stora och
små fastigheter. Ingenting har såsom tomträttsinsti-
tutet givit landets fastighetsjurister sysselsättning. De
juridiska processerna kring tomträttsfrågorna har varit
oerhört många och utdragna i det oändliga. Det beror
på att tomträttsinstitutet i princip är en felkonstruk-
tion, vågar jag säga.
En person äger byggnaden. En annan person äger
marken på vilken byggnaden står. Det är ett tvångs-
gifte som ingen av de inblandade, till skillnad från
vad gäller för vanliga giften, kan lämna. Hur i all
världen skulle de kunna komma överens om vad som
är en rimlig hyra för den mark som huset står på?
Markägaren har ett utpressningsläge, och husägaren
är i grunden utan motvärn. Därför är det naturligt att
tomträttsinnehavaren och markupplåtaren lever i evig
och varaktig söndring. Sådant ger jobb åt jurister.
När tomträttsinstitutet inrättades 1907 fanns det
där bakom goda bostadssociala motiv, men de var
inte försedda med någon gedigen konsekvensutred-
ning.
Vi ska inte underkänna 1907 års lagstiftares goda
avsikter, men nu har tomträtten helt spelat ut sin soci-
ala roll och i stället blivit ett plågoris präglat av höga
kostnader, osäkerhet och maktlöshet.
Fru talman! Tomträtten bör avskaffas genom att
man inte ytterligare upplåter tomträtter eller låter
innehavare friköpa respektive tomträtt.