Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 samt reservation 4.
Vi har tidigare under våren och vintern debatterat näringspolitiska frågor i en eller annan form. Oftast har diskussionen berört basindustrin, fordonsindustrin eller andra näringar och deras betydelse för svensk välfärd. Jag kommer därför inte att uppehålla mig vid dessa frågor under detta anförande. Frågor som berör basindustrin är dock viktiga och har en stor betydelse för Sveriges välstånd både ur ett historiskt perspektiv, i nuvarande läge och förhoppningsvis även framgent.
Fru talman! I detta sammanhang kom jag att tänka på ett citat som tillskrivits Ernest Hemingway: "Under flera dagar levde vi uteslutande på mat och vatten."
Med det citatet i bakhuvudet vill jag återkoppla till svensk rymdindustri och dess framtid. Människan kräver verkligen lite mer än mat och vatten. Det finns näringspolitiska frågor som kanske inte alltid i förstone kan inrymmas under de normala marknadsekonomiska lagarna. Det finns teknikutveckling som med största sannolikhet inte kommer att kunna ge ekonomisk avkastning dag två eller kanske inte ens dag tre. Snabba ekonomiska klippare göre sig således icke besvär. Det finns teknikutveckling som i sig kanske aldrig kommer att vara direkt lönsam, men spin-off-effekterna kommer förhoppningsvis att ge värdefulla forskningsresultat och kanske till och med i sin tur generera ny värdefull teknikutveckling.
Fru talman! Rymden är i dag en del av vår vardag. Nästan alla kommer dagligen i kontakt med rymdtekniken utan att fundera särskilt mycket på det. Tack vare satelliter kan vi se sportevenemang, konserter och nyheter från olika delar av världen. Satelliter hjälper meteorologerna att prognostisera vädret. I bilar, båtar och flygplan används satellitnavigering, och utan satelliter skulle vi ha svårt att ta ut pengar från bankomaten. Satellitdata utgör också viktiga beslutsunderlag for miljöåtgärder.
Sverige har, för sin storlek, en omfattande rymdverksamhet, det vill säga forskning om rymden, rymdteknisk utveckling och en kommersiell rymdindustri. Med statliga medel har Sverige sedan 1970-talet byggt upp en kompetens för att utveckla kostnadseffektiva satellitsystem för forskning och samhällsnytta kring till exempel klimat- och säkerhetsfrågor. Det är beklagligt att den strategi som Rymdstyrelsen har presenterat för åren 2011-2015 i princip dödförklarar svensk satellitutveckling. Vi sverigedemokrater menar att det måste sättas till en utredning som har till mål att granska de övergripande målen för svensk rymdverksamhet. Vi löper annars en uppenbar risk att kasta 30 års avancerad teknikkunskap över bord.
Det finns en aspekt inom den nationella utvecklingen av högteknologiska produkter som ibland glöms bort. Konkurrenssituationen och drivkraften ser ofta lite annorlunda ut när det gäller utvecklingen för att ta fram spetsprodukter. Drivkraften kan vara nationell prestige eller helt enkelt en fråga om nationellt oberoende, som i fallet med försvarsindustrin. Det finns otaliga sådana exempel genom historien. Var skulle datortekniken ha stått nu om inte de amerikanska rymdprogrammen mer eller mindre skulle ha framtvingat ny teknikutveckling inom exempelvis styr- och reglerteknik? Var skulle kunskapen om nya värmehållfasta legeringar ha stått nu om inte flyg- och rymdindustrin skulle ha varit pådrivande?
Kompositmaterial? Nu invänder den tvivlande: Men denna teknikutveckling skulle säkerligen ha kunnat ske till lägre kostnader om pengarna hade gått direkt till nyutveckling i stället för att ta omvägen genom rymd-, försvars- och flygindustri. På detta svarar jag: Det är inte alls säkert. Det kan vara så att just dessa speciella projekt har en så annorlunda konkurrenssituation att de normala ekonomiska drivkrafterna sätts ur spel.
Fru talman! Till sist några ord om kreditgarantiföreningar. Prioritering av småföretagen och deras förmåga att utvecklas och överleva måste vara A och O. Storföretagen är inte de massarbetsgivare som de en gång var. Just nu upplever vi en stark högkonjunktur, men för bara två tre år sedan upplevde vi en djup lågkonjunktur till följd av bankkrisen. Det blev i princip omöjligt för småföretag att låna pengar.
I många fall kan det vara så även i dessa tider. Vi kan kallt konstatera att en lågkonjunktur förr eller senare ånyo drabbar oss. Problemen kommer således återigen att bli aktuella, förr eller senare. Kreditgarantiföreningar skulle i det läget kunna garantera borgen och dessutom medverka som rådgivare. Kreditgarantiverksamhet finns i de flesta länder i Europa samt i Japan, Kanada och USA. Visserligen skiljer sig arbetssättet och organisationsformen åt mellan de olika länderna, men principtänkandet är ofta detsamma. Kreditgarantiföreningarna arbetar med ett lokalt kapital, och ofta är det fackliga organisationer, banker, kommuner och privatpersoner som står för insatserna i föreningarna. Medel till kapitaluppbyggnad är en förutsättning för kreditgarantiföreningar. Det ointresse som har funnits från politiskt håll att stödja dessa kreditgarantiföreningar måste betecknas som olyckligt.