Fru talman! Det var intressant att lyssna på Liselott Hagberg. I långa stycken kan jag hålla med om beskrivningen. Bland annat var det en intressant framställning av turistindustrin, och vi delar uppfattningen att den är viktig och har stor potential. Det är synd att vi inte kunde komma överens om att ge Visit Sweden lite mer pengar för att bygga upp musklerna.
Det var dock inte därför jag begärde replik utan för att jag känner att Liselott Hagberg illustrerar det som är kritiken i vår motivreservation mot regeringens och utskottsmajoritetens syn på näringspolitiken. Det saknas helhet. Det är mycket styckevis och delt, men man ser inte färdriktningen eller hur den samlade näringspolitiken bedrivs.
Inte minst saknas en tydlig insikt om behovet av att ge människor ökade kunskaper för att Sverige som är ett litet land ska kunna konkurrera. Det som händer är att regeringen i stället aktivt stänger dörrar, lägger ned komvux och försvårar för ytterligare högskoleutbildning. Det man i ena änden säger att man vill göra i satsningar på näringspolitikens område försvårar man i praktiken i andra änden genom att ha ett slutet utbildningssystem.
Hur ser Liselott Hagberg på den samlade näringspolitiken? Går den att avgränsa från andra politikområden?