Fru talman! Precis som vi har fått höra tidigare har det hänt mycket. Under förra mandatperioden satte regeringen i gång en lång rad viktiga utredningar på området. De gäller hur vi bekämpar ungdomskriminalitet och ser till att ungdomar inte hamnar i kriminalitet. Vi har tidigare hört om Mats Löfvings och Carin Götblads utredningar, och vi har dessutom Påföljdsutredningen som ser över hela påföljdssystemet inklusive det för unga lagöverträdare.
Det har också vidtagits en lång rad åtgärder, och en del av dem har ni hört om tidigare. Rikspolisstyrelsen har i regleringsbrevet för 2011 fått i uppdrag att på olika sätt stödja polismyndigheterna så att de kan hålla de lagstadgade tidsfristerna. Åklagarmyndigheten har också i sitt regleringsbrev fått i uppdrag att redovisa hur tidsfristerna hålls och vad som görs för att få ned genomströmningstiderna.
Vi har även på senare år sett en snabb utveckling med nya lokala poliskontor, framför allt i Stockholm, vilket är en förbättring. Det är just det som Roger Haddad var inne på, nämligen att vara närvarande och tillgängliga och synliga ute i bostadsområdena. Det är ett effektivt brottsförebyggande arbete. Det ska ställas mot den situation som vi hade före 2006, då polisstationer lades ned i en förskräcklig fart i hela landet.
När det gäller utredningsförslaget om sociala insatsgrupper är beslut på gång. Och förslaget om att avskaffa den särskilda regleringen av förundersökningsledarskap i ungdomsärenden bereds. Det kan också vara en viktig del för att utredningarna när de gäller unga lagöverträdare ska gå snabbare.
Vidare har vi fått särskilda ungdomsrotlar på större tingsrätter och särskilda ungdomsåklagare på en del åklagarkammare. Polisen i Stockholms län har inrättat ett speciellt utredningscentrum för unga lagöverträdare. Vidare har Rikspolisstyrelsen tillsammans med länspolismästarna bestämt att 2011 ska ungdomsbrott vara ett särskilt prioriterat område.
Fru talman! Det är glädjande att mycket har skett och att ännu mer är på gång. Därför känns tillkännagivandet i det här betänkandet som att slå in en öppen dörr. Det tillför ingenting, men det skadar väl inte heller. Därför behövs det inte ens, som vi ser det, en votering i frågan.
Med detta säger jag inte att allting är bra, för det är det inte. Fortfarande är handläggningstiderna för långa, och för många unga hamnar i kriminalitet. De tar steget från den där småbrottsligheten som är ganska vanlig, tyvärr, bland unga men som inte leder till vidare brottslighet. Men många går vidare och börjar begå grövre brott.
Det behövs fortfarande också ett tätare samarbete mellan skola, socialtjänst, polis och andra lokala företrädare. Det finns nu samverkansavtal mellan polisen och nästan alla kommuner i landet, och de är en viktig grund att arbeta vidare från.
När vi talar om unga lagöverträdare måste jag också nämna alkohol och andra droger. Det hör tätt samman. Nolltolerans mot langning, snabb kontakt med föräldrarna, nära samarbete mellan polis och socialförvaltning är viktiga delar i det som kallas för Kronobergsmodellen. Kronobergsmodellen bör användas i hela landet, för den har visat sig vara effektiv för att minska tillgängligheten till alkohol för unga, och det har blivit färre misshandels- och skadegörelsebrott.
Utöver detta skulle jag vilja poängtera behovet av att förbättra den slutna ungdomsvården. När unga har hamnat i kriminalitet är det viktigt att de får all hjälp som tänkas kan för att de ska kunna ta sig ur kriminaliteten och när de har avtjänat ett straff komma ut och i fortsättningen vara på den lagliga sidan. Om detta kommer också en proposition i slutet av den här månaden.
Fru talman! Jag kan inte låta bli att ge några små kommentarer till det som Arhe Hamednaca tog upp i sitt anförande. Det lät nästan som att före 2006, när Alliansen vann valet och bildade regering, fanns det ingen arbetslöshet, ingen brottslighet och inga sociala problem. Om vi minns tillbaka fem år i tiden så var det ju inte riktigt så det var. Vi hade en hög arbetslöshet och en väldigt hög ungdomsarbetslöshet. De sociala problemen är stora nu, men de var stora då också.
Vad man kan mäta kan vi diskutera. Till exempel gör Brottsförebyggande rådet en nationell trygghetsundersökning varje år. I fyra år i rad har de som svarat på denna undersökning sagt att de känner sig tryggare. Tidigare såg det inte riktigt ut så. Vi har vänt trenden. Svenska folket känner sig tryggare nu, åtminstone enligt den nationella trygghetsundersökningen som är den största undersökning som görs på det här området.
År 2010 minskade antalet anmälda brott i Sverige, och det är länge sedan det hände att trenden faktiskt vände. Det är väl för tidigt att säga att de kommer att fortsätta att minska, men vi kommer definitivt att arbeta för det.
Jag ska också säga något kort om de ökade klyftorna, även om tiden går, fru talman. Jag kommer inte ihåg om det var Socialdemokraternas valanalys i Stockholms län eller Stockholms stad som uttalade, ganska klokt, att även under Socialdemokraternas tid vid makten ökade klyftorna och att man som parti hade anledning att vara självkritisk.
Vi kan titta tillbaka på hur det såg ut under förra mandatperioden. Det kan vara intressant att göra eftersom den socialdemokratiska debattören i den här debatten tog upp frågan. Med det internationellt vedertagna sättet att mäta inkomstklyftor, den så kallade ginikoefficienten, minskade klyftorna i Sverige fram till den globala krisen hösten 2008. Med Alliansens politik minskade utanförskapet och klyftorna, och det var tack vare att arbetslösheten minskade.
Sedan gjorde så klart krisen i Sverige som i alla andra länder att arbetslösheten ökade, tyvärr. Men tack vare en klok ekonomisk politik har vi nu Europas starkast växande ekonomi och en snabbt sjunkande arbetslöshet. Det kommer också att göra att klyftorna kommer att sjunka, för det är nödvändigt. Utanförskap är ofta en grogrund till kriminalitet.
De här problemen måste bekämpas på alla områden, men det blir inte bättre av att hävda att någonting har varit på ett sätt som det faktiskt inte har varit. Med detta, fru talman, vill jag avsluta.
(Applåder)