Fru talman! I dag debatterar vi framlagda motioner som rör unga lagöverträdare, det vill säga unga människor som begår brott.
Unga människor är en aktiv grupp på många sätt, och det gäller även brottsaktiviteten. I runda tal kan man säga att ungdomar mellan 15 och 20 år som är skäligen misstänkta utgör ungefär 25 procent av samtliga misstänkta i Sverige, trots att de endast utgör 10 procent av befolkningen.
Många begår ett enstaka brott. Jag vet inte hur många i denna kammare som har pallat äpplen, trimmat en moped eller vad vi nu kan ha hittat på, men vi fortsätter inte på den kriminella banan. En liten del väljer dock att fortsätta. Det är en bana som endast kan leda till ett liv i misär där fängelsevistelser och ny brottslighet avlöser varandra.
Varför väljer då en ung person att inleda en kriminell bana? Ofta handlar det inte bara om en faktor utan om flera. En besvärlig skolgång kan ha lett till underkända betyg eller avhopp från skolan, ett bagage tungt att bära inte minst inför ett framtida arbetsliv. Det kan bero på att kompisarna inte tycker så himla mycket om dig. Du får inte vara med i gemenskapen, bollen passas aldrig till dig och mobbning är en del av din skolvardag.
Inte helt ovanligt är att du själv har blivit utsatt för brott. Att dagens brottsoffer är morgondagens gärningsman är i dag ett välkänt fenomen. De som fortsätter den kriminella banan har oftast också blivit utsatta för brott under en längre tid. Det kan vara en besvärlig familjesituation där en eller flera föräldrar är frånvarande, missbrukare eller kriminella.
Det kan också vara en uppväxt där en ung persons föräldrar under lång tid levt på bidrag och haft svårt att komma in på arbetsmarknaden, där framtidsdrömmarna har lyst med sin frånvaro och tron på ett bättre liv har suddats ut. Det är just här de kriminella grupperingarna har de största möjligheterna att rekrytera till sina nätverk. Snabba cash ser ut att vara den enda vägen ut för att slippa ett liv i bidragsberoende och för att snabba, vräkiga bilar ska kunna bli verklighet.
Det kan också vara så att ett Svenssonliv inte är tillräckligt. Volvo, labrador och ett radhus är helt enkelt inte tillräckligt lockande. Enligt Carin Götblad har man identifierat hela 5 000 ungdomar som kan anses vara i riskzonen och som har de flesta av de nu nämnda faktorerna med sig i sitt cv.
Som jag började med att säga är det dock oftast flera riskfaktorer som spelar in i bilden. Likaväl som familj, kompisar och skola kan vara riskfaktorer kan de också vara skyddande faktorer. En bra skolgång, väl fungerande familjeliv, sjysta kompisar och medlemskap i en förening kan innebära att du inte väljer den kriminella banan.
Hur många vittnesmål har vi inte hört om att det var den där idrottsläraren som var min räddning, eller den där läraren som alltid trodde på mig även om jag var lite strulig - eller varför inte den där polisen som faktiskt tog min polisanmälan på allvar. Inte minst gäller det den där föräldern som aldrig gav upp.
Om vi nu vet att det är flera saker som spelar in måste vi agera utifrån detta faktum, fru talman. Det mest grundläggande torde vara att insatserna för att fler får ett arbete inte nog kan understrykas för att vi långsiktigt ska kunna motarbeta ungdomsbrott. En bra och fullständig skolgång är här den viktigaste faktorn. Tidiga tendenser till skolk måste snabbt följas upp och redas ut för att få veta varför den unga faktiskt inte kommer till skolan. Samarbetet mellan hem och skola är absolut nödvändigt.
För mig är det också uppenbart att vi i vuxenvärlden inte får blunda för om vi känner till att fler riskfaktorer finns. På flera håll i Sveriges kommuner har man vågat identifiera barn och ungdomar utifrån dessa faktorer och har därför kunnat ge stöd från tidig ålder, vilket har gett goda resultat. Dessa goda exempel ska kunna spridas till samtliga av våra kommuner.
Om den unga redan har börjat begå brott blir samarbetet mellan skolan, socialen, polisen och hemmet en nödvändighet. Det är också viktigt att titta på vilken typ av brott som har begåtts. Exempelvis är tillgreppsbrott en typ av brott som ofta leder till en kriminell livsstil. Det är viktigt att titta på hela bilden av den enskilda ungen för att kunna göra en insats som faktiskt ger resultat. Våra ungdomar är likt oss inte en homogen grupp.
Alliansregeringen har låtit ta fram ett antal intressanta förslag som vi nu tittar på för att gå vidare i arbetet med att förhindra unga människor att fortsätta på den kriminella banan. Det är bland annat förslag som Mats Löfving och Carin Götblad har lämnat på regeringens uppdrag. Det handlar om kraftsamling mot ungdomsbrott och omfattar metodutveckling, enhetlighet, samverkan och utvärdering. Det handlar om ekonomiska styrmedel så att rättsväsendet håller tidsfrister i utredningar av ungdomsbrott. Det handlar om åtgärder för att underlätta samverkan mellan polisen, socialtjänsten och skolan för en tidigare upptäckt av den som riskerar att bli vanlig kriminell. Det handlar om att polisen bör leda förundersökningar angående ungdomsbrott i betydligt fler fall än i dag. Det handlar om att polisen bör reagera snabbare än i dag när unga begår vissa brott, främst sådana som enligt forskningen ofta leder till kriminell livsstil, exempelvis tillgrepp av fortskaffningsmedel. Det handlar vidare om att sociala insatsgrupper med i första hand socialtjänst, polis och skola bildas på lokal nivå som ska arbeta konsekvent och uthålligt med ett operativt ansvar.
Det är vidare fråga om att individuella handlingsplaner för unga som riskerar att rekryteras till kriminella nätverk ska utarbetas. RPS ska verka för att polismyndigheterna etablerar lokala poliskontor i bostadsområden med särskilt behov av polisiär närvaro. Lägg därtill den utredning som nu pågår där förslag ska förberedas för smartare påföljder för unga. Som ni hör är listan lång, och vi lär nog få se fram emot många bra förslag från regeringen.
Fru talman! Mycket har gjorts och mycket är på gång i arbetet för att våra ungdomar inte ska hamna snett i livet. Att alliansregeringen prioriterar detta område går inte att ta miste på. Man kan förvånas lite över de få motioner som har väckts om detta så viktiga område. Är inte intresset eller förmågan från oppositionen större än så? Dessutom är jag lite förundrad över att kraften har lagts på domstolarnas hantering av ungdomsbrott.
Vi är helt överens om att tidsfristerna för ungdomsbrott måste hållas. Om inte riskeras rättssäkerheten. Snabba reaktioner när ungdomar begår brott är av yttersta vikt för både gärningsmannen och inte minst brottsoffret. Enligt Brås senaste rapport som lämnades så sent som för några veckor sedan kan man konstatera att handläggningstiden för ungdomsbrott är kortare än för vuxna som begår brott. Den kortare handläggningstiden beror dock nästan enbart på snabbare handläggning av ungdomsmål i rättskedjans slutfas från åtalsbeslut till dom. Detta sker utan vare sig domstolsjourer eller ungdomsrotlar vid alla våra tingsrätter.
Det är kanske inte där det stora problemet ligger utan långt tidigare i processen. Borde man inte lägga krutet där? Arhe Hamednaca pratade i sitt inlägg mycket om det brottsförebyggande arbetet, men jag har inte sett en enda motion i frågan som har rört mer än poliser, kontaktpoliser i skolan och att regeringen ska komma tillbaka med förslag om snabbare handläggning. Jag saknar verkligen förslagen från er sida. Hur ska man ta ett helhetsgrepp så att våra unga människor inte ska hamna på den kriminella banan?
(Applåder)