Fru talman! Jag vill börja med att tacka Ingela
Thalén för det långa och i många stycken genomarbe-
tade svaret.
Bröstcancer är en oerhört vanlig sjukdom hos
kvinnor. Jag har sett beräkningar på att man befarar
att var sjunde eller var åttonde kvinna kommer att
drabbas av bröstcancer. Det har gjorts litet olika be-
räkningar i olika delar av landet. Jag vet inte varför
man kommit fram till olika slutsatser, men siffrorna är
ungefär de som jag nämnde.
De bröstcancertumörer som är mindre än 15 mm
är mycket svåra att känna med handen. Vad betyder
det? Jo, det betyder att man måste använda någon
annan metod för att upptäcka tumörerna. Man vet
också att om en cancertumörer som är 10 mm upp-
täcks, är chansen 90 % för att vederbörande botas
genom att tumören tas bort. Men om den har vuxit till
en storlek som är större än 20 mm är procenttalet bara
50 % och chansen till överlevnad fem år. Detta är ett
viktigt underlag för ställningstaganden över huvud
taget.
Jag vill också litet grand kommentera socialminis-
terns svar att man gjort relativt måttliga framsteg.
Under många år gjordes en undersökning, där resulta-
ten från olika mammografiundersökningar samlades. I
den ansedda tidskriften Lancet presenterades resulta-
tet 1993. Det visade sig att 29 % färre kvinnor i åld-
rarna 50-69 år dött i bröstcancer i de undersökta
grupperna som var mammografiscreenade. Detta är
faktiskt världens största mammografistudie.
Fru talman! Jag tycker inte att de framgångar som
har gjorts är relativt måttliga. Det är totalt sett mycket
stora framgångar. Jag tycker att varje kvinna som kan
räddas till livet är en framgång. Jag är oerhört rädd för
att man i det läge som råder i landstingen i dag, då
man skall försöka hitta besparingsposter, lägger ned
mammografiverksamheten.
Anledningen till att jag har ställt interpellationen
är att det finns en rädsla hos mig för att det skall sän-
das ut olika signaler från de verksamma i vården.
Därför tror jag att det är väldigt viktigt att vi försöker
lyfta fram denna fråga som en självklar fråga för att
förebygga kvinnors för tidiga död.
Jag vill också fråga socialministern om hon anser
att det i dag är förenligt med Socialstyrelsens råd att
lägga ned pågående pågående screeningverksamhet
för kvinnor i åldrarna 50-69 år.
Fru talman! Jag nöjer mig med detta så länge och
återkommer i ett senare inlägg.