Fru talman! Tack så mycket för svaret! Jag börjar
med att kommentera att det står att "Kerstin-Maria
Stalin anser". Det här är ingenting som jag har hittat
på alldeles själv. Det som jag har skrivit i den här
interpellationen utgår från det som statsvetaren Maria
Bexelius visar i en rapport om kvinnor på flykt, en
analys om svensk asylpolitik ur ett genusperspektiv.
Så det här är ingenting som jag har hittat på. Till detta
kan man lägga Migrationsverkets och Utlännings-
nämndens egen redogörelse. Där säger man visserli-
gen inte att man har gjort en orättvis behandling, men
man talar ändå om att det är väldigt få som använder
sig av den här möjligheten att söka asyl på grund av
kön.
Sedan säger statsrådet att hon tror, i motsats till
mig, att det är på ett annat sätt. Så det är väldigt
mycket tyckande i det här svaret.
Det måste ändå vara någonting som är tokigt. När
det gäller de kvinnor som Maria Bexelius från Upp-
sala har studerat var det 80 asylärenden. Av dessa
kvinnor har endast tre kvinnor fått asyl. Så någonting
är konstigt. Det är någonting som inte stämmer.
Migrationsverkets och Utlänningsnämndens un-
dersökning visar ju att kvinnor endast i begränsad
omfattning åberopar förföljelse på grund av kön. Då
kan man ju undra varför. Vet de inte om att de kan
söka med den här bestämmelsen som grund, eller
varför gör de inte det?
Sedan får jag veta i svaret att frågan är om särbe-
stämmelsen om förföljelse på grund av kön och ho-
mosexualitet i utlänningslagen längre behövs. "Hjälp"
har jag skrivit här i kanten. Just det faktum att kvin-
nor inte söker med stöd av den här bestämmelsen får
man absolut inte ta till intäkt för att den här bestäm-
melsen inte behövs. Den behövs i allra högsta grad.
Tack och lov säger statsrådet i slutet av svaret att det
finns anledning att se närmare på gällande skydds-
regler och deras tillämpning och att hon kommer att
verka för att personer som utsätts för könsrelaterad
förföljelse ges ett starkt skydd. Dessa två saker mot-
säger alltså varandra. Jag hoppas verkligen att det inte
ens blir tal om att de här särbestämmelserna inte be-
hövs.
Jag ställde ungefär samma interpellation för ett år
sedan och fick då svaret att Migrationsverket - det
hette Invandrarverket på den tiden - hade fått i upp-
drag att utarbeta riktlinjer för hur kvinnors skyddsbe-
hov bättre skulle uppmärksammas och att man ämna-
de att utbilda personal i den här svåra frågan. Nu har
det gått ett år. Då kan jag fråga: Hur har det gått med
den här utbildningen, och hur framskrider den här
kompetens- och metodutvecklingen?