Fru talman! Kerstin-Maria Stalin har frågat mig
vilka åtgärder jag avser vidta så att asylansökningar
från kvinnor som är förföljda på grund av sitt kön
behandlas rättvist.
Kerstin-Maria Stalin anser att Migrationsverket
och Utlänningsnämnden sällan tar hänsyn till asylskäl
åberopade av kvinnor och att den nya s.k. könsbe-
stämmelsen i utlänningslagen inte haft någon nämn-
värd effekt eftersom det i praxis endast är risk för
könsstympning som har räckt för att få flyktingstatus
eller uppehållstillstånd som skyddsbehövande.
Med begreppet asyl avses i utlänningslagen uppe-
hållstillstånd som beviljas en utlänning därför att hon
eller han är flykting enligt 1951 års Genèvekonven-
tion. Genom de ändringar i utlänningslagstiftningen
som trädde i kraft 1997 gavs bl.a. de personer som på
grund av sitt kön eller homosexualitet känner en väl-
grundad fruktan för förföljelse en särskild skyddsre-
gel, och dessa personer kan beviljas uppehållstillstånd
som s.k. skyddsbehövande i övrigt. Uppehållstillstånd
kan även beviljas av humanitära skäl.
Jag tror, i motsats till Kerstin-Maria Stalins upp-
fattning, att den nya skyddsregeln i hög grad bidragit
till att i Sverige uppmärksamma situationen för sär-
skilt de utsatta kvinnorna men också de homosexuella
som i vårt land söker skydd undan förföljelse. Ser
man lagändringarna som genomfördes 1997 som en
helhet har kvinnor fått ett starkare skydd. Tidigare
beviljades personer som riskerade allvarligt straff
eller förföljelse på grund av sin könstillhörighet up-
pehållstillstånd av främst humanitära skäl.
Jag vill här särskilt poängtera att när det finns
grund för att bevilja en person flyktingstatus är det
den möjligheten som i första hand ska användas. En
kränkning i form av våldtäkt kan ju mycket väl vara
ett led i t.ex. ett politiskt eller religiöst förtryck.
Migrationsverket har tillsammans med Utlän-
ningsnämnden, på regeringens uppdrag, den
6 februari 2001 överlämnat en redogörelse för vilka
tillståndsgrunder som faktiskt tillämpats för asylsö-
kande kvinnor sedan 1997.
Statistik från åren 1997-2000 visar att av de drygt
12 500 kvinnor som beviljats uppehållstillstånd som
flyktingar, skyddsbehövande i övrigt eller av huma-
nitära skäl endast 29 kvinnor beviljats tillstånd med
stöd av könsbestämmelsen. Bland de drygt 2 500
kvinnor som erhållit uppehållstillstånd med stöd av
flykting- eller tortyrbestämmelsen finns det med
säkerhet kvinnor som åberopat könsbestämmelsen,
men faktiskt fått ett starkare skydd.
Migrationsverkets och Utlänningsnämndens un-
dersökning visar att kvinnor endast i begränsad om-
fattning åberopar förföljelse på grund av kön.
Resultatet av Migrationsverkets och Utlännings-
nämndens undersökning ger enligt min mening inte
stöd för uppfattningen att hänsyn sällan tas till skäl
åberopade av kvinnor där de uppger att de fruktar för
sitt liv därför att de förföljs på grund av sitt kön. Inte
heller ger undersökningen stöd för att asylansökning-
ar från kvinnor skulle behandlas orättvist.
För att kunna uppmärksamma kvinnors behov av
skydd bättre är det viktigt att utbilda den personal
som genomför asylutredningar. Asylutredningar som
t.ex. rör kvinnor som utsatts för våldtäkter är ofta
mycket komplicerade.
I syfte att ytterligare stärka skyddet för kvinnliga
skyddssökande har regeringen givit Migrationsverket
i uppdrag att dels utarbeta riktlinjer för hur kvinnors
skyddsbehov bättre ska uppmärksammas, dels sprida
kunskap om dessa riktlinjer bland berörd personal.
Samtidigt fortsätter kompetens- och metodutveck-
lingen på våra utlänningsmyndigheter.
Faktum kvarstår att den särskilda könsbestämmel-
sen använts i endast ett fåtal fall. När det gäller kvin-
nor har, precis som Kerstin-Maria Stalin påpekat, den
främst kommit att tillämpas för flickor som löpt risk
för könsstympning. Eftersom praxis numera är att
könsstympning snarare bedöms som tortyr och
omänsklig behandling talar mycket för att könsbe-
stämmelsen kommer att användas i än mindre ut-
sträckning i framtiden.
Frågan är om särbestämmelsen om förföljelse på
grund av kön och homosexualitet i utlänningslagen
längre behövs. FN:s flyktingkommissariat, som har
det internationella samfundets mandat att värna asyl-
rätten, och flera andra länder anser att flyktingstatus
kan ges till personer som riskerar förföljelse på grund
av kön. De globala konsultationer om asylrätten som
leds av FN:s flyktingkommissariat under året ska
även behandla frågan om könsrelaterad förföljelse.
Senare i år kommer flera direktivförslag på asylom-
rådet att presenteras inom EU där frågan aktualiseras.
Det finns, mot den bakgrunden, anledning att se
närmare på gällande skyddsregler och deras tillämp-
ning. Jag kommer, såväl nationellt som internationellt
inom FN och EU, att verka för att personer som ut-
sätts för könsrelaterad förföljelse ges ett starkt skydd
och att olika former av förföljelse jämställs.