Fru talman! Vi är överens om beskrivningen av det, Börje Vestlund. Men vi är inte överens när det gäller om riksdagen ska vidta några åtgärder eller inte.
Diskussionen hamnar hela tiden i ett läge där vi föreslår att man borde gå fram med lagstiftning, precis som i Norge, och säga att bankerna ska tillhandahålla kontanter i den utsträckning som kunderna begär. Ni utreder och utreder. Så fort vi säger att något måste göras presenterar ni en ny utredning där ni har tagit upp frågan lite vid sidan av.
Senast var det utredningen om betaltjänster, som byggde på ett direktiv från EU om att säkerställa grundläggande tjänster för medborgarna. Det sas att utredningen gärna kunde titta på kontanter. Men den tittar inte på kontanter. Man konstaterar i princip - nu raljerar jag lite - att de problemen kommer att lösa sig när tekniken tar över och när de som inte fattar tekniken, de som är för gamla, dör. Då kommer vi att kunna ha ett samhälle utan kontanter.
Utredningen löste inte alls problemet. Då stoppas det in i en ny utredning, denna gång om riksbankslagen. Den kan sägas vara en grundlag för hur Riksbankens verksamhet ska bedrivas. Men där ska inte bankernas roll utredas utan Riksbankens roll. Det är att trycka pengar, i ett system där Riksbanken sedan inte har ansvar för kontanterna. Det står ingenting om bankerna. Det står bara att utredningen ska kolla på Riksbankens ansvar för kontantförsörjning. Det är som att kolla på den ena planhalvan men inte på den andra.
Problemet har inte varit Riksbanken. Den har ett stort ansvar och en roll att fylla i framtiden. Och riksbankslagar ska vi inte utreda hipp som happ. Det ska göras med långt perspektiv, 20-30 år framåt.
Det är bankerna som inte sköter sin uppgift. Då måste vi fråga oss om vi ska gå i samma riktning som till exempel Norge. Där finns det lagkrav på banker som har kontor och bankomater att se till att kunderna har tillgång till kontanter.