Fru talman! Jag har tillsammans med min partivän Erik Ezelius i Tidaholm motionerat om kontanthanteringen. Bakgrunden är enkel. Vi rör oss ute i våra valkretsar. I Jönköpings län och i Västra Götaland träffar vi människor. Få frågor berör människor så mycket som nedlagda bankkontor, igenmurade bankomater och straffavgifter för att få lämna in sina resurser från föreningar av skilda slag.
Naturligtvis är en övergång till elektronisk handel både bra och rimlig. Det skapar en annan säkerhet, minskar rånrisker och förbilligar infrastrukturen. Detta är gynnsamt. Men alla samhällsförändringar måste ta hänsyn till det samhälle vi lever i.
Vi måste lyssna på släktingen till den gamla pensionären i Alingsås eller Gränna, som känner sig osäker inför att använda kortet i affären och som också känner en tvekan och bävan inför att gå till bankomaten och ta ut kontanter. Kanske vill man att någon anhörig eller närstående gör denna tjänst så att man har de välbekanta hundra- eller femtiolapparna i plånboken när man går till Konsum eller Pressbyrån.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor
1 ½ miljon människor är berörda, och de sysslar inte med elektronisk kommunikation när de hanterar sina ekonomiska medel. De önskar få använda sina kontanter.
Som jag nämnde blir det närmast absurt när den ideella sektorn, vilken jag tycker ska uppmuntras och motiveras, inte får lämna in pengar på banken utan måste betala en särskild avgift. De har kanske haft en fotbolls- eller innebandyturnering med flickor och pojkar och samlat in eller fått medel för saft och kokt korv som man har sålt. På samma sätt är det för pensionärsföreningarna runt om i vårt land. De betyder mycket för människors möten och välfärd.
Jag tycker att Landsbygdskommittén har fört ett klokt resonemang om dessa frågor. De har samma uppfattning som jag och Erik Ezelius anför i vår motion, nämligen att kontanthanteringen ska regleras i lag. Jag noterar att Riksbanksutredningen skyndsamt ska hantera kontanthanteringsfrågan, och jag förväntar mig att den snabbt kommer fram med ett förslag. Ty det känns inte rimligt - i en tid då de fyra storbankerna tjänar 100 miljarder och över 60 miljarder lämnas i utdelning - att idrottsföreningar och pensionärsföreningar inte ska kunna få lämna in sina kontanter.
Fru talman! Jag skulle kunna uttrycka detta på ett lite ledigare sätt än den sedvanliga riksdagsprosan. Jag satte mig en afton och skrev en liten vers om det här. Jag har kallat den för Skottpengar på spargrisar .
"Med rätta är jakten på varg och björn strikt reglerad för att inte utrota djuren. Älgar får inte heller skjutas fritt. Man har ett antal inom avgränsat område. Däremot pågår en massaker på spargrisar. Där inget krut sparas för att slutligt avliva den trygga och pedagogiska företeelsen som spargrisen utgör. En gång var det nämligen så att vi lärde barnen spara. Sedan gick man till banken och satte in pengarna. Så småningom kunde man erövra något längtansvärt efter idogt sparande. Detta vill storbankerna effektivt stoppa. Ni vet de fyra som tillsammans tjänar 100 miljarder om året. I den mån bankerna hanterar riktiga pengar, så tar man betalt för att ta emot dom! Swedbank tar 100 kronor och Handelsbanken 7 procent av beloppet. Det är inte bara barnen som drabbas, utan de är i gott sällskap med många föreningar och deras lotteri eller kaffekassor. Ingen författare till en nyårsrevy hade gjort det dråpligare. Riksbanken trycker nya pengar och byter ut de gamla. Bankerna vägrar befatta sig med dem. Släcker ner bankkontor och murar igen bankomater. Man kan fråga sig, vilket är det allvarligaste brottet. Att råna en bank eller äga en bank."
Det sista var ord från den tyske dramatikern Bertolt Brecht.
(Applåder)