Fru talman! Det går nästan inte att motstå att ta replik på Peter Persson när han nu befinner sig i talarstolen. Vi har bägge en image av att vi ska ha rätt tydliga och starka konfliktytor. Det som kanske oroar mig mer än det kontantlösa samhället är att de konfliktytorna nästan inte existerar alls om man utgår från vad Peter Persson sa. Snarare kände jag ett behov av att hålla med honom i den oro han visar inför landsbygdens utarmning och de problem som den strukturomvandling vi nu befinner oss i medför.
Visst är det ett problem att vi inte längre kan hantera kontanter på ett sätt som vi är vana vid från föreningsliv och som är viktigt för särskilt de små företagens skull. Det är även stora grupper av medborgare som inte har möjlighet att hantera sedlar och mynt.
Lagen säger att sedlar och mynt är giltiga betalningsmedel. Men det finns ingen skyldighet - eller åtminstone har lagen uttolkats som att det inte finns någon skyldighet - att ta emot sedlar och mynt.
Visst kommer den här frågan att tas upp i den riksbankslagsutredning som är på väg. Jag kommer att vara en del av den utredningen. Den frågan kommer att tas upp.
Det är förstås möjligt att ändra lagen. Men jag tycker att det finns anledning att titta lite djupare på frågan. Det kan ju också finnas nackdelar med att man ställer högre krav på bankerna. Det skulle kunna leda till ännu fler igenmurade bankomater och ännu fler nedlagda bankkontor på landsbygden. Vad tycker Peter Persson? Vad ser han för risker med detta?