Fru talman! Visst är kontanterna en del av den infrastruktur som vi så väl behöver både på landsbygden och i staden. Dessutom finns det faktiskt teknik för att hantera detta med kontanter, men av något konstigt skäl har man enbart fokuserat på att hantera elektroniska överföringar och betalningar. Det finns dock teknisk utveckling som gör det möjligt att hantera även kontanter. Dessvärre finns det inget som helst intresse av att använda sig av tekniken.
Vi delar problembeskrivningen. Vi delar uppfattningen om behovet av en fungerande infrastruktur i dess vida bemärkelse. Det finns ingen konfliktlinje där. Möjligen skulle man ställa högre krav på bankerna och ställa högre krav på vad de ska tillhandahålla när det gäller just infrastrukturen. Jag tror dock - det är möjligen där vi hittar någon form av konfliktlinje - att det vi bör lägga ännu mer fokus på är att se till att vi får en bättre konkurrens även på kreditmarknaden och i banksystemet.
Det handlar naturligtvis om regleringar och om att ställa högre krav på bankerna. Men det måste också bli en bättre konkurrens. Detta vittnar väl om att maktbalansen mellan konsument och bank inte är sund. Den är inte på rätt ställe, så att säga. Bankerna har för stor makt kontra konsumenterna. Konsumenterna borde få en större makt i förhållande till bankerna. Det skulle ske bäst genom att vi ökar konkurrensen på bankmarknaden.