Fru talman! Det finns en sak som jag och Håkan Svenneling är helt överens om: Jag har svårt att se skälet för att bankerna ska avveckla bankomaterna. Det finns inget skäl för det. Bankerna har trots allt sagt att de ska ha bankomater. De har sagt att de vill ha det och har bildat ett gemensamt bolag för detta. Jag har svårt att se varför de ska dra ned på det. I det avseendet tycker jag att man kan göra något via Finansinspektionen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor
Håkan Svenneling måste dock ha läst de här direktiven väldigt slarvigt. Det står ganska tydligt hur kontanthanteringen ska lösas. Man föreslår samma sak, nämligen att man ska stoppa in det i en utredning.
Det Håkan Svenneling kritiserar oss för, att vi stoppar in det i en utredning, vill han också göra, men i en annan utredning. Det är ett resonemang som jag inte får att gå ihop.
När det gäller att införa regelverk i Sverige brukar det aldrig fungera särskilt väl att överföra ett annat lands regelverk. Det har inte fungerat hittills. Ibland har man provat. Då har man fått fila lite grann på det efteråt. Jag tror alltså att det är dumt att bara titta på Norge.
När Håkan Svenneling talar om banker menar han dessutom de fyra storbankerna. Sparbankerna har ju i regel kontanthantering nästan överallt. Varför skulle nischbankerna komma undan? Varför ska inte de ha det ansvaret? Varför ska inte andra finansinstitut som sysslar med sådan verksamhet, till exempel de stora växlingskontoren, ha samma skyldighet? Jag har svårt att förstå den argumentationen. Varför pratar man bara om de fyra storbankerna - även om jag vet att de är Vänsterpartiets största fiender?