Fru talman! Jag tror att detta anförande blir myck-
et kortare än den tid jag hade reserverat för det. Jag
vill bara påminna om Folkpartiets ställningstagande
angående det obegränsade ansvaret och den utredning
som har aviserats i samband med det.
Jag vill också ta fram några intressanta exempel
på motsättningar i utskottsbetänkandets text. Det
påpekas där: "Självfallet måste emellertid utform-
ningen av anläggningsinnehavarnas ersättningsansvar
vara förenlig med Sveriges åtaganden enligt Paris-
konventionen. Det ansvarsbelopp som fastställs mås-
te, i enlighet med denna konvention, kunna täckas av
en försäkring eller annan ekonomisk säkerhet. Att
införa ett obegränsat ansvar för anläggningsinneha-
varna är, som regeringen påpekar, således inte fören-
ligt med konventionen i dess nuvarande lydelse. I
avvaktan på en revidering av Pariskonventionen
måste anläggningsinnehavarnas ansvar vara begrän-
sat."
Det ser ut som om regeringen är helt övertygad
om att en reviderad konvention kommer att acceptera
det obegränsade ansvaret. Det är mycket konstigt
eftersom vi inte kan veta hur den internationella kon-
ventionen kommer att se ut.
Sedan vill jag också tala om våra ståndpunkter
angående detta. Om man tillsätter en utredning behö-
ver den omfatta ett mycket bredare perspektiv än det
som vi har sett i propositionen. Det gäller gränsdrag-
ningar mellan offentligt och privat ansvar. Det gäller
försäkringskapacitet, återförsäkring och internationell
konkurrenskraft. Det finns väldigt många frågor som
bör tas med i den här diskussionen. Vi vill än en gång
understryka att propositionens synpunkt på frågan om
obegränsat ansvar är oacceptabel för oss.
Vi motsätter oss med kraft tanken på ett sådant
obegränsat ansvar. I katastroffall är det alltid statens
skyldighet att skydda invånarna. Det som är en ge-
nuin offentlig uppgift kan inte vältras över på andra
aktörer i samhället.