Herr talman! Fastighetsrättsliga frågor. Förslagsområde från förtroendevalda: fastighetsfel, förvärvslag, fastighetsbildning, försäljningstvång, föreningsstämmor, friköp, fideikommiss.
Först: Fastighetsfel förekommer förvisso, fast föreliggande förslag förfelade. Förlikningsmöjlighet finns. Förtroendefråga föreligger.
Friare förvärvslag för fastighetsköp för företag föreslås. Frågor finns: Fler fastboende? Fler förvärvande fastighetshajar? Fler förfallna fastigheter? Förenklat företagande? Fler fakta fixar förhoppningsvis frågorna.
Friare fastighetsbildning för fler fastboende föreslås. Förtjänar faktiskt fortsatt förundersökning.
Försäljningstvång förekommer, fast frivillig försäljning förståndigare förfarande. Försäljningssummorna fortfarande för försiktigt fastställda. Förhöjningsutrymme förordas.
Föreningsstämmor: Fullmaktsmöjlighet finns. Framställan fimpas.
Friköp för förfäders förhyrda fastighet. Fördelar finns, fast fritt förfogande för fastighetsägaren föredras förmodligen.
Fideikommissen från forntida feodalsamhället förefaller föråldrade, fast förändrad förordning finns fastslagen. Förslaget för sent formulerat, Frid.
Final: Förslagen förkastas.
Ja, herr talman, så kan man uttrycka det om man vill leka lite grann med svenska språket. Jag skulle kunna stanna där, men det kan väl finnas skäl att förklara mina tankar lite mer.
När det gäller fel i fastighet har såväl säljare som mäklare i dag skyldighet att informera om de fel och brister i fastigheten som de känner till. Det är alltså, som det står i utskottets betänkande, redan i dag en bra balans mellan parterna.
Besiktningsmannens roll är svår, och jag ser inga skäl att öka kraven. För att verkligen vara på den säkra sidan tar de ofta upp småfel i anteckningarna, och det finns många spekulanter och köpare som inte kan värdera innehållet i protokollen. Följden blir att de drar sig ur affären, och säljaren står där, ibland utan någon ny köpare. Vi måste vara medvetna om att det är begagnade varor som säljs. Då finns det per automatik naturliga fel på grund av ålder och slitage.
Fideikommissens avskaffande är redan beslutat, och det finns ingen anledning att stifta nya lagar i ärendet, utan tiden löser detta.
Jordförvärvslagen gäller olika i olika delar av Sverige. Hur möjligheten för aktiebolag att köpa jordbruks- och skogsfastigheter skulle påverka dels produktionen, dels antalet fastboende är svårt att bedöma. Samtidigt har både Centerpartiet och alliansen klart uttalat att vi vill skapa enklare regelverk för företagen. Och eftersom många jordbruks- och skogsföretag i dag drivs i bolagsform, även familjeföretagen, är frågan värd att diskutera vidare.
Detsamma gäller frågan om avstyckning av mindre skogsfastigheter. Om en sådan reform, tillsammans med en kommande ändring av strandskyddet, kan medföra att fler bosätter sig på landsbygden är den väl värd att pröva.
Herr talman! Historiska arrenden är en svår fråga. Att inte kunna få ut högsta möjliga pris vid en försäljning eller att inte få sälja till vem man vill är en allvarlig inskränkning i äganderätten. Samtidigt är det bara att erkänna att jag har full förståelse för dem som brukar en gård som har gått i flera generationer och sedan inte får möjlighet att köpa den.
En fråga som man kan ställa är dock: Om man nu har ett så genuint intresse för jordbruk och vill att verksamheten ska gå över till nästa generation, varför har man då inte skaffat en egen fastighet under alla de år som man i stället har föredragit att vara arrendator? Man har hela tiden varit medveten om gällande lagstiftning.
När det gäller lagen om expropriering bedömer jag att det inte är några större fel på den. Problemet är ersättningsnivåerna. Jag anser att det är rimligt med ett pris som innebär en viss kompensation för tvånget att sälja. Vi får väl se vad utredaren kommer fram till om några månader i sin slutredovisning.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.