Fru talman! Ingela Mårtensson har frågat mig om
regeringen kommer att förelägga riksdagen en
proposition vad gäller anknytningsfall innan
riksmötet är slut och om det finns möjligheter för
regeringen att ta initiativ till förändringar i dessa
fall utan att riksdagen behöver fatta beslut.
Utredningen om översyn av vissa delar av
utlänningslagen m.m. lämnade sitt slutbetänkande
den 2 maj. Betänkandet gick i sin helhet på remiss
den 3 maj, och samma dag kallades
remissinstanserna till en hearing som hölls den 19
maj avseende betänkandets förslag om möjligheten
att få en ansökan om uppehållstillstånd prövad
efter inresa. Vid hearingen framkom att samtliga
remissinstanser var eniga om att reglerna borde
ändras i en generösare riktning. Regeringen anser
att denna fråga är av sådan vikt att den bör
behandlas så snart som möjligt.
Det är regeringens avsikt att förelägga riksdagen en
proposition avseende denna del av betänkandet
före sommaren. Jag håller med Ingela Mårtensson
om att det finns anledning att ändra
utlänningslagens bestämmelser i denna del. Dagens
ordning för att pröva ansökningar om
uppehållstillstånd före inresan i Sverige är alltför
rigid. Det bör vara möjligt att mjuka upp regeln, så
att man undviker de fall där det kan anses stötande
att en utländsk medborgare måste lämna landet för
att ansöka om ett uppehållstillstånd som det inte
kan råda något tvivel om att han eller hon kommer
att få. Det gäller de fall då en utlänning befinner sig
i Sverige när ansökan om uppehållstillstånd görs
eller prövas. En sådan ansökan får i dag bifallas
endast om utlänningen har rätt till asyl eller skall
återförenas med en nära familjemedlem som
han/hon tidigare sammanlevt med eller det annars
finns ''särskilda skäl''.
Enligt Invandrarverkets praxis utgör en anknytning
som uppstår under utlännings illegala vistelse här i
landet normalt inte ''särskilda skäl'' eller skäl till
undantag från huvudregeln. I februari i år fattade
regeringen en rad praxisbeslut avseende denna typ
av ärenden. Regeringen fann att i fall där det fanns
gemensamma barn med i bilden utgjorde detta
särskilda skäl och att uppehållstillstånd bör
beviljas.
Det förslag till ändring som regeringen kommer att
föreslå omfattar dock inte de fall där anknytningen
åberopas i en ny ansökan, efter ett lagakraftvunnet
avlägsnandebeslut. En ny ansökan får bifallas bara
om den avser omständigheter som inte prövats
tidigare och om det annars finns ''synnerliga skäl''
av humanitär art. I förarbetena till utlänningslagen
har man sagt att endast ett gemensamt barn inte är
tillräckligt för att en ny ansökan skall kunna
bifallas. I dessa fall måste det finnas någon
ytterligare omständighet för att ''synnerliga skäl''
skall anses föreligga.
Normalt skall ansökan lämnas in vid svensk
utlandsmyndighet i sökandens hemland.
Invandrarverket prövar dock alla ansökningar som
kommer in, oavsett om de är anhängiggjorda vid
annan svensk utlandsmyndighet. Sådan
utlandsmyndighet är dock inte skyldig att göra
någon anknytningsutredning, vilket innebär att
ansökan kan vara ofullständig och att detta är ett
skäl till att Invandrarverket avslår den. I vissa fall
hänvisas då utlänningen till svensk
utlandsmyndighet i hemlandet; detta för att
möjliggöra en komplett utredning med de
handlingar och intyg som krävs.
Regeringen har inte möjlighet att ta initiativ till
praxisförändringar utan att riksdagen beslutar i
saken. Den enda möjlighet regeringen i dag har att
styra praxis är att fatta beslut i enskilda ärenden
som Invandrarverket eller Utlänningsnämnden
överlämnat i syfte att få vägledning i sitt
beslutsfattande. Regeringen avser dock att utse en
särskild utredare med uppdrag att lägga fram ett
förslag om vilka styrmedel regeringen bör ha till sitt
förfogande för att kunna styra rättstillämpningen i
asylärenden.