Fru talman! Såvitt jag förstår har Invandrarverket
uppfattningar om vilka utlandsmyndigheter som
skall kunna göra utredningarna. Det har ju också
förekommit påståenden om att dessa inte kan göras
från de nordiska länderna. Står det någonstans att
man inte kan göra det?
En libanes väntar sedan nio månader tillbaka i
Danmark. Han fick uppgiften att han kunde söka
uppehållstillstånd därifrån. Men det har varit en
mängd byråkratiska hinder, varför hans ansökan
fortfarande inte har behandlats. Han har gjort som
han har blivit tillsagd och ändå fungerar det inte.
Vissa säger att man inte kan ansöka från nordiska
länder.
I ett fall nyligen där ansökan hade gjorts från Norge
beslutade Invadrarverket att ansökan skall göras
från hemlandet.
Reglerna för varifrån man kan söka är väldigt
förvirrande. Det vore bra om det klart framgick hur
detta skall gå till när det gäller
utlandsmyndigheterna.
Jag känner till en kosovoalban som fick ett
avvisningsbeslut. Han blev tvungen att lämna
landet, men han vågade inte åka tillbaka till sitt
hemland, eftersom han riskerade att åka in i det
militära och delta i kriget. Han gav sig av till
Tyskland, samtidigt som det visade sig att den flicka
som han under lång tid hade varit tillsammans med
i Sverige var gravid. Nu är hon höggravid medan
han är i Tyskland. Han får inte komma hit, och hon
är alldeles förtvivlad. Hon har dessutom en svår
situation i övrigt och behöver verkligen stöd av
denne man som hon väntar barn tillsammans med --
hon kommer att föda inom de närmaste veckorna.
Hon har verkligen stridit för att han skall kunna få
komma hit.
Om man har ett förhållande är det inte alltid säkert
att man vet att man väntar barn. Graviditeten är
kanske inte ens känd när man får det slutliga
beskedet. Sedan är det hopplöst. Även här fordras
en viss information. Det har rått olika
uppfattningar om huruvida man skall åberopa
anknytning när man lämnar in en asylansökan. Så
nog finns det behov av mera information.