Fru talman! I det mål om 25 terawattimmar som
EU-kommissionen satte upp räknade man med de
fyra oreglerade älvarna. Det kunde vi självklart inte
acceptera. Det är det perspektivet man ska ha.
Man ska också ha i åtanke att EU-länderna har
olika stor befolkning. Tyskland har t.ex. nästan tio
gånger så stor befolkning som Sverige. Eftersom det
är fråga om att främja i dag olönsam elproduktion
innebär en ökning att någon typ av subventioner be-
hövs, vilket ska betalas av befolkningen i landet.
Ökningen per invånare är därför relevant att jämföra
med.
Vid en sådan jämförelse kan konstateras att Sveri-
ge fått den största bördan av alla länder. Endast Fin-
land och Österrike är ens i närheten. Jämfört med
genomsnittet i EU är den föreslagna ökningen i Sve-
rige två och en halv gång så hög per invånare.
Referensvärdet för Sverige innebär en ökning som
motsvarar 3,5 megawattimmar per invånare, medan
referensvärdet för exempelvis Tyskland motsvarar en
ökning med 0,7 megawattimmar per invånare. Jäm-
fört med Danmark är ökningen per invånare i Sverige
dubbelt så hög.
Det innebär att en väldigt tung börda lagts på de
svenska konsumenterna, vilket regeringen inte ansåg
rimligt. Än en gång: Vi skulle behöva bygga ut de
fyra oreglerade älvarna. Det kunde vi inte acceptera.
Jag vill återgå till diskussionen om målet om 10
terawattimmar. 2012 ska det, om det går bra, vara 15
terawattimmar. Själva tekniken är att de gröna certifi-
katen upphandlas på en marknad. Snittpriset skulle
troligtvis bli något högre för konsumenten om vi inte
hade detta system, men det är själva tanken. Markna-
den stimuleras hela tiden med automatik att produce-
ra mer och mer förnybar energi, och det tycker jag är
den väg vi ska gå.
Det handlar också om andra saker, t.ex. om att
spara och om att tillse att vi inte förbrukar el i onö-
dan.