Fru talman! Jag vill tacka Gunnar Andrén och biståndsministern för båda replikerna. För Gunnar Andrén vill jag poängtera - så att det inte finns några frågetecken kring det - att jag är en stor vän av humanitärt bistånd.
Jag minns att jag för några år sedan såg bilder tagna av en amerikansk turist i Nordkorea. Bilderna föreställde amerikanskt ris som skänkts som bistånd till landet. Trots att det var menat att ges till svältande fattiga i Nordkorea sålde regimen riset till den fattiga befolkningen. Regimen tjänade alltså pengar på bistånd som skulle ha gått till dem som hade det svårt.
Jag har en god vän i Sydkorea som jag tog kontakt med efter de senaste provokationerna från Nordkorea. Jag pratade med honom om hur det kommer sig att de provocerar så mycket, och då sade han att de gör det varje år. I år har det varit lite mer än vanligt, men min vän är inte rädd för krig, då han vet att de gör så här för att få bistånd. De vill ha mer pengar. De vill ha mer mat. Det här är alltså ett sätt för dem att pressa omvärlden så att de får mer bistånd.
Det är säkert i all välmening som de flesta länder ger bistånd till Nordkorea, men i vissa fall kan det vara rent kontraproduktivt, och det är det som jag vill trycka på i den här interpellationen.
En resolution har antagits av Förenta nationerna som uppmanar den nordkoreanska regimen att säkerställa obehindrat tillträde för det humanitära biståndet. Att den ska genomföras enligt de humanitära principerna är såklart bra, men frågan är vad det gör för nytta om det inte blir några konsekvenser när diktaturen inte följer resolutionen. Det är givetvis bra att Sverige genom vår ambassad i Pyongyang, som biståndsministern nämnde, till viss del kan följa utvecklingen i landet. Dock säger det här ingenting om hur biståndet används på riktigt. Vad exakt är det för krav som Sida ställer för att de humanitära principerna ska följas och biståndet inte ska användas i fel syften? Finns det verkligen någon kontroll av att svenskt bistånd inte används av regimen till den egna militären eller kanske säljs till befolkningen för att regimen sedan ska kunna använda pengarna i militära syften?
Fru talman! Innan jag avslutar den här repliken skulle jag vilja koppla det här ärendet till något som jag fortfarande inte riktigt anser mig ha fått svar på sedan förra gången jag och biståndsministern stod här.
Är biståndsministern verkligen stolt över den omfördelning som har skett från internationellt bistånd till en ansvarslös massinvandring till Sverige?