Herr talman! Jag vill börja med att säga att det är ett mycket bra svar som statsrådet har givit här, särskilt meningen: Det är ett slöseri med resurser att inte ta till vara kvinnors kompetens. Det är en nyckelmening i de här sammanhangen.
Ibland, herr talman, måste man vända på frågan. Och jag vill ställa frågan: Skulle jag vilja bli inkvoterad i vad det än vara må? Svaret är absolut nej. Män vill inte bli inkvoterade. Jag är helt övertygad om detta. Det gäller inte bara i bolagsstyrelser, utan det gäller också i den viktiga frågan om politisk representativitet.
Jag ska ta något exempel här som visar hur viktigt det är att inte kvotera, eftersom vi nu diskuterar detta också i EU-sammanhang. Sverige har haft tre EU-kommissionärer sedan vi kom med 1995. Den första var en kvinna - Anita Gradin. Hon var en utmärkt företrädare för Sverige. Den andra var en kvinna, nämligen Margot Wallström - en utmärkt företrädare för Sverige. Den tredje är en kvinna, nämligen Cecilia Malmström - en utmärkt företrädare för Sverige.
Herr talman! Det är en himla tur att vi inte har haft någon kvotering på den här punkten så att vi skulle behöva välja bort någon av dessa. Ännu värre hade det varit, herr talman, om vi hade haft ett annat sammanhang och tittat på dem som har företrätt mitt lilla parti, Folkpartiet, i EU-parlamentet. Det har varit 50 procent fler kvinnor än män. De är i och för sig inte så många, men ändå. Hur skulle det ha varit vid det senaste valet? Vi skulle vara tvungna att ta bort Marit Paulsen därför att det skulle ha varit för många kvinnor, bland andra hon. Hon skulle inte ha fått plats om vi skulle ha haft 40-procentsregeln i politiken. Det finns något som heter väljarmakt, och det finns något som heter konsumentmakt, som ni var inne på. Den ska man använda för att befrämja detta i bolagsstyrelser och så vidare. Det kan man gott göra.
Varför blir man föreslagen i en bolagsstyrelse eller i ett politiskt sammanhang över huvud taget? Jag skulle vilja säga att det finns tre kriterier som är genomgående. Det första är skicklighet och kunskap. Det är det som är det allra viktigaste. Det andra är lämpligheten - vad man kan göra i framtiden för bolaget, partiet eller vad det nu är. Det tredje är någonting som är mindre viktigt, nämligen representativitet. Vi har i Sverige haft en övertro på representativiteten. Vi tror att den har varit så väldigt betydelsefull för det förtroendeskap man ska utöva.
Vi har haft någonting som hette Thamprofessurer och som kom att betraktas som en andra gradens professurer. Det var inte bra. Det var inte bra för kvinnor över huvud taget att vi fick in detta. Det måste vara kompetens, skicklighet och lämplighet som är avgörande. Därför tycker jag att vi ska se till att vidarebefordra den goda kompetens som svenska kvinnor besitter och inte kvotera in dem i något enda sammanhang.
Herr talman! Jag vill inte verka för att jag ska bli kvoterad till någonting. Det är den centrala frågan.