Herr talman! Jag tror att Stina Bergström och jag är överens om grundprincipen att varje transportslag ska stå för sin kostnad. Jag kommer inte ihåg den exakta ordalydelsen, men jag är rätt säker på att det finns hyggligt väl uttryckt i den infrastrukturproposition som riksdagen beslutade om strax innan jul. Det kan vara ett bra utgångsläge: Varje transportslag ska bära sin kostnad inklusive självklart den miljöpåverkan det åsamkar.
Herr talman! Stina Bergströms påstående stämmer dock inte. Vi fick tillåtelse att behålla den längd på lastbilar som vi redan hade i vårt land när vi blev medlemmar i EU. Sedan dess har andelen gods på järnväg i vårt land ständigt ökat, och vi är en av de EU-medlemmar som har högst andel gods som rullar på järnväg. Sambandet mellan långa lastbilar och att vi per något slags automatik skulle ha mindre gods på järnväg stämmer inte.
Det är fullständigt obegripligt, herr talman, varför Miljöpartiet genom Stina Bergström uttrycker denna fundamentala misstro mot järnvägens förmåga att hävda sig. Skulle hela riksdagen omfattas av samma misstro skulle vi stifta lagar i riktning mot häst och vagn, bort från Scania och Volvo, i syfte att gynna järnväg.
Nu gör vi inte det som väl är, utan vi tror på båda transportslagens förmåga att hävda sig och på intermodalt samarbete. Fyrstegsprincipen, herr talman, innebär ju att vi gör investeringarna nationellt där de gör störst nytta för att få en god funktion i det transportsystem vi har. Att nyttja transportsystemet, oavsett om det handlar om hamnar, flygfält, järnväg eller väg, är ett mycket begåvat sätt att använda pengarna. Det har vi använt hela förmiddagen i dag åt att resonera om i ett seminarium med Riksrevisionen.