Herr talman! Det var länge sedan jag hörde ett anförande av Barbro Westerholm där hon inte nämnde gruppen årsrika. Det är hon som har myntat uttrycket, som jag dessutom tycker är väldigt bra.
Jag vill ändå ställa frågan om resurserna till äldreomsorgen.
Det finns en personalbrist inom äldreomsorgen, och den påverkar inte bara personalens arbetsmiljö utan naturligtvis även kvaliteten i omsorgen. Personalen i hemtjänsten saknar till exempel tid för att samtala med äldre i stället för att bara snabbt lämna över en matlåda. Var femte hemtjänstpersonal som deltog i en undersökning 2013 uppgav att "beviljade hjälpinsatser uteblir minst någon gång i veckan och att den främsta orsaken till det är personalbrist".
Av den anledningen har regeringen föreslagit det extra påslaget på 2 miljarder per år, för att kunna råda bot på bristen och kunna anställa undersköterskor. Man har beräknat att det skulle motsvara ungefär 4 600 nyanställda undersköterskor som var och en skulle kunna göra en insats för att hjälpa gamla människor på äldreboenden.
Oftast, i alla fall när man hamnar på särskilda äldreboenden som vi har varit inne på förut, är det inte valfriheten som är det viktiga. Det viktiga är att det finns tillräckligt många människor runt omkring som kan hjälpa till med det som man inte längre klarar av.
Därför blir min fråga till Barbro Westerholm: Känns det inte konstigt att vara med och rösta bort en insats som skulle göra livet bättre för äldre, till förmån för att Barbro Westerholm och jag ska få lite lägre skatt?