Herr talman! På den korta tid som sjukvårdsministern har suttit på sin taburett har han, frånsett hanteringen av ebolaepidemin, lyckats skapa en hel del oreda. Det första området handlar om hans syn på vinster i välfärden, där beskedet är att det inte ska förekomma. Varför ska invånarna i norra Jämtland inte ha rätt att välja en privat vårdföretagare? Varför ska inte de årsrika ha rätt att välja hemtjänst i hela landet? Bland människor med svår funktionsnedsättning, som har rätt till assistans, väljer 60 procent en privat utförare. Varför ska sjukvårdsministern och hans parti sätta sig och överpröva det beslutet och säga att de inte får välja ett aktiebolag för assistans?
Men det räcker inte med dessa saker. Även på andra områden har det blivit minst sagt stökigt. Ett sådant område är frågan om nationella riktlinjer. Regeringen klargjorde redan i regeringsförklaringen att de nationella riktlinjerna skulle bli obligatoriska. Det är ett förslag som har dömts ut av Läkarförbundets ordförande. Även regeringens egen utredare Göran Stiernstedt har sagt att han är orolig över signalen om att lagstifta om nationella riktlinjer. Alla från sjukvården vet hur viktigt det är att kunna bryta mot just riktlinjer. Ett sådant förslag visar på en betydande okunskap om hur sjukvården fungerar i Sverige. Om det skulle förverkligas skulle det dessutom innebära ökad administration i form av att det måste finnas någon form av uppföljningssystem för att se att de obligatoriska riktlinjerna verkligen följs.
Gäller beskedet från regeringsförklaringen fortfarande, nämligen att dagens nationella riktlinjer ska bli obligatoriska, det vill säga lagstiftas om?
(Applåder)