Herr talman! Det är spännande besked vi får i kammaren. För bara några månader sedan stod den nyvalde statsministern och sa att dagens nationella riktlinjer ska bli obligatoriska. Det var just det som skapade en stor oro och förvåning i Sjukvårdssverige. Ledande läkare - även regeringens utredare - säger att det vittnar om betydande okunskap om hur svensk sjukvård faktiskt fungerar.
Nu säger sjukvårdsministern att det inte gäller längre, att det nu handlar om att öka kunskapsstyrningen av svensk sjukvård. Hur vi på olika sätt kan skärpa kunskapsstyrningen av svensk sjukvård, herr talman, är något som vi har debatterat i åtminstone ett decennium. Det är något helt annat än det Stefan Löfven sa i talarstolen, nämligen att de nationella riktlinjerna ska bli obligatoriska.
Det gläder mig att sjukvårdsministern har nyktrat till och insett att det Stefan Löfven sa skulle skapa en betydande oro och en betydande patientosäkerhet i den svenska sjukvården om det hade genomförts.
Det är fascinerande att vi i alla andra sammanhang pratar om att vi måste se till att få en jämlik sjukvård i landet. Det gäller tydligen på alla områden, men sedan är det fråga om den självklara rätten för mig som människa att bestämma vilken hemtjänst jag ska ha och vilken primärvårdsmottagning jag ska gå till. När det blir en välfungerande primärvård, till exempel i norra Jämtland, är det angeläget för sjukvårdsministern att se till att det ska bli som förr, det vill säga stafettläkare och en landstingsdriven primärvård.
Ytterst har vi frågan om människor med betydande funktionsnedsättningar som är beroende av assistans. I dag väljer uppemot 60 procent en privat utförare. Varför ska de inte få fatta det beslutet utan vara hänvisade till den kommunala assistansen eller till ett icke vinstdrivande företag?
(Applåder)