Fru talman! Jag ska först säga något om transsexuellas rätt att leva i rätt kön.
Det finns en lag från 1972 som säger vem som får operera sina könsorgan och ändra namn och personnummer. Man ska ha fått diagnosen transsexualism, vara ogift och svensk medborgare. Man ska också vara 18 år, men man kan få börja med delar av behandlingen tidigare, som att ta hormoner eller operera bort bröst. Ett annat krav är att man går med på att sterilisera sig, det vill säga operera sig så att man inte kan få barn genom egna spermier eller ägg. Det finns transpersoner som lever i en heterosexuell parrelation. Som ni förstår kan de inte komma i fråga för operation då de inte är singlar och dessutom troligen inte vill sterilisera sig.
För de flesta transsexuella blir det inre trycket av att leva i fel kön och obehaget av att ha fel kropp så starkt att de förr eller senare drivs till att söka hjälp. En inte helt ovanlig följd av att vård och stöd uteblir är döden genom självmord. För länge, länge sedan utfördes i Sverige tvångssterilisering av många kvinnor som fanns på olika institutioner. Deras val var att bo kvar på institution eller låta sterilisera sig. Transpersoner ställs också inför ett omöjligt val om de vill genomgå någon form av könskorrigering, nämligen tvångssterilisering eller att fortsätta att leva i fel kön. Det var inte värdigt på 30- och 40-talet och det är inte värdigt 2011. Det är synnerligen otidsenligt, och det är inte humant.
Socialstyrelsen har föreslagit att kraven på att vara ogift, steril och svensk medborgare bör tas bort och uttrycker att detta dramatiskt skulle förbättra livet för transpersoner i Sverige. Därför borde det skyndsamt bli verklighet. Miljöpartiet har precis samma åsikt: Ta bort kraven och låt människor göra sina egna val.
Så till en annan fråga. Familjer består inte alltid av mamma, pappa, barn. Man kan vilja bli förälder även om man inte ingår i en traditionell familj. Lesbiska par har sedan 2005 rätt till donationsinsemination, men den rätten gäller inte för ensamstående kvinnor. Det vill Miljöpartiet snarast ändra på. I dagsläget förvägras alla de kvinnor som lever ensamma möjligheten och rätten att bli förälder. De får söka sig utomlands till länder som kommit ett steg längre, till exempel våra grannländer Danmark och Finland samt Lettland, England och Belgien. Barn som tillkommit genom assisterad befruktning av en ensamstående kvinna kommer inte att få sämre uppväxt än barn som adopteras av en ensamstående kvinna eller man eller som bor med endast en av sina föräldrar.
Detta är ett ärende som har dragits i längbänk sedan 2006/07 då man skrev motioner om detta, och utskottet skrev i sitt betänkande att man förutsatte att regeringen noga skulle följa frågan och återkomma till riksdagen om regeringen tyckte att det var motiverat. Tydligen tyckte inte regeringen det. Frågan fortsatte, och 2008/09 framhölls i betänkandet att regeringen borde se över frågan utifrån ett barnperspektiv och att utskottet utgick från att regeringen skulle återkomma till riksdagen om det behövdes. Det behövdes tydligen inte.
Regeringen har alltså inte återkommit i frågan, och därför återkommer vi med en motion om detta.
Jag hoppas på rafflande debatt, skriver Ulrika Westerlund, förbundsordförande i RFSL. Det Ulrika syftar på är dagens debatt. I gårdagens artikel i tidskriften QX skriver Ulrika om debatter under valrörelsen om bland annat könstillhörighet och ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning. Hon skriver att frågorna är genomdiskuterade och att det till och med finns en mycket sannolik majoritet bland riksdagens ledamöter för att genomföra förändringar. Vidare skriver hon: "Ändå kommer morgondagens debatt med allra största sannolikhet att sluta i en seger för utskottets förslag till beslut: avslag på samtliga motioner som handlar om förändringar av dessa lagar. Situationen är minst sagt otillfredsställande."
Jag kan bara hålla med.
Jag stöder alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande lyfter jag fram reservationerna 20 och 25.