Fru talman! Det beslut som jag nämnde har före-
gåtts av en uppgörelse som träffats med förmedling
av International Organization for Migration, en upp-
görelse mellan Migrationsverket och en turkisk fri-
villigorganisation. Den turkiska frivilligorganisatio-
nen har lovat att vara behjälplig med transporten
genom Turkiet. För att nå Kurdistan måste man åka
genom Turkiet. Denna frivilligorganisation ställer
dock som villkor för sin medverkan att de som hjälps
genom Turkiet tillbaka till Kurdistan ska återvända
självmant. Några andra komponenter finns inte i
denna uppgörelse. Det är det som gör att det bara kan
bli fråga om ett självmant återvändande. Jag ska inom
kort berätta hur det har fungerat. Det finns en del
intressant att berätta om det.
Vad beträffar förhållandena i norra Irak har
UNHCR tillfrågats inför besvarandet av interpellatio-
nen. Svaret från UNHCR har varit att den kristna
minoriteten i norra Irak icke kan anses vara en sådan
utsatt grupp som beskrivs i interpellationen. UNHCR
själv ger inte flyktingstatus för att en flykting från
norra Irak är kristen. Det är inte ett kriterium som
vägs in.
Jag ska citera ett avsnitt ur Diakonias kommentar
till interpellationen. Materialet står självfallet till
interpellantens förfogande, genom kontakt med bi-
ståndsministerns kansli. Jag återger klämmen i Dia-
konias kommentar:
"Beskrivningen av de kristnas situation i Norra
Irak (Kurdistan) som finns i Margareta Viklunds (kd)
interpellation, överensstämmer inte med vår bild av
de kristnas situation i Kurdistan. Låt oss förklara
grunden till vår uppfattning och en snabb genomgång
av exemplen som finns i Viklunds interpellation."
Därefter gör man en hel genomgång.
Det är likadant med Qandil - de tar också avstånd
från den här beskrivningen.
Vi har också utgått från en nederländsk rapport
om läget i norra Irak som beskriver situationen så att
de kristna i norra Irak har frihet att utöva sin religion.
När det gäller den generella bilden har vi alltså gjort
en mycket grundlig genomgång, och de olika källorna
pekar i samma riktning.
Jag understryker gärna för Margareta Viklund att
vi inte på något sätt utesluter att det finns förföljda
människor, och framför allt förföljda kristna, i Kurdi-
stan. Det utesluter framför allt inte att de kristna i
övriga delar av Irak lider mycket svåra umbäranden.
Vi har inte heller varit likgiltiga inför detta, utan
jag har lagt fram ett uppdrag till Sida om en ny bi-
ståndsstrategi för Kurdistan, som vi inom kort kom-
mer att få fram. Vi håller också nära kontakt med
organisationerna i Kurdistan - inte minst för att värna
om styrelseskicket och de mänskliga rättigheterna.
Inom kort kommer därför också åtgärder att vidtas i
syfte att just stärka arbetet med de mänskliga rättig-
heterna i vid mening i detta område.
Vi har alltså inte bara fattat beslut om att ändra
praxis när det gäller uppehållstillstånd, utan vi arbetar
på bred front med en biståndsinsats för detta område.