Fru talman! Det beslut som fattades den 11 april
utgår från att en enda omständighet har tillkommit
utöver de som tidigare var för handen. Enligt
UNHCR:s bedömning har situationen under en längre
period i norra Irak inte varit sådan att ett automatiskt
skäl för asyl skulle vara för handen bara för att man
kommer därifrån. Så har det varit under lång tid.
Skälet till att folk inte avvisas till norra Irak har varit
att det inte har varit möjligt att återvända.
Vad som har tillkommit är en uppgörelse med en
turkisk frivilligorganisation. Villkoret för denna upp-
görelse är dock att återvändandet ska vara frivilligt.
Frivillighet är alltså en förutsättning för att man ska
kunna ta sig tillbaka till norra Irak via Turkiet med
hjälp av denna frivilligorganisation. Det är den inter-
nationella migrationsorganisationen som har förmed-
lat uppgörelsen. Självmant återvändande är ett villkor
för att uppgörelsen har kunnat träffas. Det var det
första skälet för beslutet.
Det är fullständigt självklart att varje individuellt
asylansökningsärende kommer att prövas. Det är det
viktiga, och jag har fått lägga ned mycket möda för
att förklara det också i umgänget med enskilda perso-
ner från norra Irak. Om vederbörande är förföljd eller
löper risk att förföljas är det ett asylskäl. Därför vill
jag svara på Margareta Viklunds direkta fråga att jag
inte alls utesluter att vi kommer att se människor som
sökt asyl också kommer att få det därför att de är
förföljda - assyrier/syrianer och kaldéer liksom kur-
der. Beslutet innebär bara att den generella automati-
ken är avskaffad.
Dessutom föreställer jag mig inte alls att situatio-
nen i norra Irak skulle vara något lyckorike, någon
idyll. Jag är helt på det klara med att det finns många
svårigheter för de människor som bor i området. Jag
instämmer helt i Margareta Viklunds bedömning att
Saddam Husseins kontroll i dag inte är större än att
man i dag har kunnat bygga upp en egen förvaltning
oberoende av Saddam Hussein.
Till sist vill jag säga att vi har gjort mycket
grundliga undersökningar till följd av de tidigare
diskussionerna, dels med hjälp av Diakonia, som är
en utomordentligt välrenommerad organisation, dels
med hjälp av en annan frivilligorganisation, Qandil,
som är verksam i norra Irak. Ingen av dem kan be-
kräfta de iakttagelser som Margareta Viklund har
gjort i sin interpellation om etnisk rensning. Det ute-
sluter inte enskilda människoöden av den typ som
interpellationen talar om. Däremot bekräftas inte den
generella bilden av de utredningarna.