Fru talman! Det är bra att Mikael Odenberg tar
upp de bostadspolitiska frågorna i kammaren. De
lyser med sin frånvaro, och regeringen har mest till-
satt diverse utredningar under hela denna mandatperi-
od. Det är utredningar som t.ex. den bostadspolitiska,
där huvudsyftet att komma med förslag om en lång-
siktigt hållbar bostadspolitik försvann i och med kra-
ven att anpassa förslagen till en kommande treårsbud-
get. En prognos som visar på 40 miljarder kronor
högre kostnader än de verkliga för bostadspolitiken
under fyra år gjorde inte saken bättre. Det som utred-
ningen skulle ha gjort, nämligen en djupgående analys
av skattereformen och budgetsaneringen som under-
lag för långsiktiga förslag, tilläts inte.
Dock är jag förvånad över att Mikael Odenberg är
så missnöjd. Socialdemokraterna fullföljer ju den linje
som ni slog in på under de borgerliga regeringsåren
till 99 %. Det är klart att man, om man vill uppnå det
totala systemskiftet i bostadspolitiken, skall ge sig på
fastighetsskatten, bruksvärdessystemet och hyres-
gäströrelsen. Då uppnår man det moderaterna vill ha,
nämligen att bostaden och boendet är en marknadsva-
ra vilken som helst. Detta tar vi i Vänsterpartiet helt
avstånd ifrån.
Det hade varit bra om Mikael Odenberg i sin in-
terpellation beskrivit verkligheten på ett någorlunda
korrekt sätt. Jag håller med om att boendekostnaderna
är alldeles för höga, men det är inte fastighetsskatten
som är den stora orsaken. Fastighetsskatten är inte ett
generellt problem, men den är helt klart ett problem i
några geografiska områden och för krisårgångarnas
byggande överlag. Men den löser inte problemen på
bostadsmarknaden.
Dessutom kommer Odenberg med felaktig infor-
mation. Fastighetsskatten motsvarar enligt SABO:s
beräkningar ca 4 % av hyreskostnaden, dvs. 200 kr av
en månadshyra på 5 000. Det motsvarar inte två må-
nadshyror utan ungefär en halv.
Odenberg bekymrar sig över att man bor för billigt
i innerstaden. Det är väl inget fel med ett billigt boen-
de. Inkomstskillnader kan man utjämna på annat sätt,
t.ex. via löneskatten.
Det som är bekymmersamt är att fastighetsägarna
väljer och vrakar mellan sina bostadssökande. Varken
arbetslösa eller socialbidragstagare, och numera inte
heller låginkomsttagare, är välkomna till kommunala
eller privata fastighetsägare i innerstaden. Detta borde
bekymra Odenberg mer.
Det som bekymrar mig mest är inrikesministerns
svar på mina skriftliga frågor i detta spörsmål. Han
hänvisar till att det är kommunernas ansvar. Staten
skall tydligen inte på något sätt bry sig om dessa pro-
blem i fortsättningen.
När det gäller hyresgäströrelsens förmåga att för-
handla om hyrorna vill jag säga att man naturligtvis
måste ta hänsyn till den verklighet som både hyresgäs-
ter och fastighetsägare befinner sig i. 1991 och 1992
ökade hyrorna med ca 30 %. Orsak: skattereformen.
Skattelättnader för medel- och höginkomsttagare
skulle betalas med högre hyror för alla. Mikael Oden-
berg verkar inte vara emot skattereformen.
Vänsterpartiet kräver ett återupprättande av en
social bostadspolitik. Det kräver en rad förändringar
av inriktningen på den politik som regeringen för i
dag - inte åt höger utan åt vänster. Vi har stora för-
väntningar på den bostadspolitiska proposition som vi
alla väntat på alldeles för länge.