Herr talman! Vi lever i en föränderlig värld, och
globaliseringen ställer nya krav på hela det svenska
samhället, även Utrikesdepartementet. Utrikesdepar-
tementets centrala organisation är nyligen omorgani-
serad. Det är välkommet, och det förefaller vara en
mycket lyckad förändring man har genomfört.
Men omorganisationen har inte berört våra ut-
landsmyndigheter. Jag vill inte påstå att de lever kvar
som man gjorde på segelfartygens hästskjutsarnas tid,
men informationstekniken har ändå inneburit mycket
stora förändringar när det gäller möjligheterna att
kommunicera med och få information från våra am-
bassader och generalkonsulat.
De hemligstämplade rapporter som vi får hem i
svarta kuvert innehåller alldeles för ofta valresultat
som vi har sett på CNN eller BBC redan någon timme
efter sammanräkningen. Men likafullt rapporteras
valresultaten i dessa hemliga kuvert långt senare.
Vad vi egentligen behöver i det nya samhället är
ju kompetenta bedömningar av avancerade och välbe-
vandrade ambassadörer. Det är ett av de områden där
det finns anledning att se över hur UD arbetar.
En annan förändring är att vi har kommit med i
den europeiska unionen. Det gör naturligtvis att vårt
umgänge med medlemsländerna blir annorlunda.
Ministrarna träffar överenskommelser per telefon
eller också möts de i Bryssel. Ofta har inte ambassa-
dören i dessa länder en aning om att någon minister är
i stan, om de inte råkar mötas på flygplatsen. Det
finns kanske anledning att se över också hur våra
ambassader i EU-länderna fungerar.
Andra länder har gjort en ordentlig översyn av sin
utlandsrepresentation. Jag tänker då främst på Hol-
land, Tyskland, England och Frankrike.
Våra utlandsmyndigheter - ambassader och gene-
ralkonsulat - har en rad uppgifter. En uppgift är om-
värlsbevakning, och den bör inte bara vara avsedd för
den svenska regeringens och riksdagens behov, utan
också för hela det svenska samhällets inklusive det
svenska näringslivets behov. Jag tror att man kan
spela en mycket större roll som omvärldsbevakare.
Beträffande handeln är jag inte alls övertygad om
att nuvarande organisation med Exportrådet som en
separat myndighet är det optimala. Det är inte en väg
som de flesta andra länder har valt. Jag tror inte heller
att organisationen när det gäller att skaffa investering-
ar till Sverige, Invest in Sweden, är den optimala.
Måhända kan ambassaderna spela en mycket större
roll i dessa sammanhang.
Lokaliseringen är också någonting som det finns
anledning att fundera över, men inte för riksdagen.
Jag tycker inte att riksdagen skall bestämma var ut-
landsmyndigheten skall ligga. Det är regeringens
uppgift. Men principerna för lokaliseringen är en klar
fråga för riksdagen.
Angående biståndet finns det anledning att defini-
era både vilken ledningsfunktion och vilken gransk-
ningsfunktion som våra utlandsmyndigheter skall ha
och det gäller också möjligheterna att integrera ut-
landsbevakningen mellan t.ex. de nordiska länderna.
Där finns det en del att vinna för framtiden.
Ambassadörerna kan bli mycket viktiga dörröpp-
nare, inte minst för svenskt näringsliv. De kan bli
viktigare än Exportrådets tjänstemän. Våra konsuler
är ofta affärsmän eller jurister och de är vana vid att
göra affärer. De kan bli en viktig faktor för att hjälpa
svenska företag ut på exportmarknaderna, om de får
en vidareutbildning på det här området på samma sätt
som t.ex. de nederländska konsulerna får.
Det är värdefullt att riksdagen granskar de olika
myndigheterna, som vi också har tagit på oss som en
uppgift. UD har nu granskats av Riksdagens revisorer
- detta är den första externrevisionen som UD har
varit med om på 20 år - och de har pekat på en del
brister i organisationen och brister när det gäller ex-
tern granskning. Det är klart att det blir litet oro på
UD, men jag tror att man skall se väldigt positivt på
de möjligheter och de idéer som revisorerna här för
fram.
Frånsett att man - till skillnad från revisorerna -
skall bevaka den speciella ställning som UD har i
Regeringskansliet tror jag ändå att man skall se posi-
tivt på att det görs en sådan här genomlysning och att
man skall gå vidare på det sätt som Riksdagens revi-
sorer föreslår, dvs. att man gör en översyn av UD:s
hela struktur, och då med speciell inriktning på ut-
landsrepresentationen. Detta är någonting som kan bli
bra för Sverige, för UD, för regering och riksdag men
också för det svenska näringslivet.