Fru talman! Jag tänkte börja med att berätta om ett
reportage som var i min hemmatidning Jönköpings-
Posten. Jag bor i en ort som heter Bankeryd som
ligger i utkanterna av Jönköpings kommun och är
granne till Habo kommun. Där är ett inte alltför litet
men ändock familjeföretag som nyligen har fått nya
danska ägare. Det här företaget drevs i familjeregi i
50 år. I reportaget säger vd:n för företaget, som alltså
är ägare till företaget, att barnen inte har råd att ta
över företaget. Han säger: Barnen tvingas i värsta fall
att skuldsätta sig för all framtid. För vår del här i
Habo fanns ingen annan utväg än att sälja företaget.
Hade det funnits en möjlighet hade vi velat fortsätta
som familjeföretag, men det var inte möjligt för våra
barn att fortsätta.
Detta säger den person som driver företaget till-
sammans med sin bror.
Regionchefen för företagarnas ombudsman säger
att det är dags för ett skifte, och kan inte familjen ta
över försvinner företaget ut i andra händer inom eller
utanför landets gränser. Därmed försvinner också de
starka band till en ort som de familjeägda företagen
innebär.
Jag har full respekt för det som näringsministern
säger, att det ska finnas ett gott underlag för den lag-
stiftning som införs. Nu har den regering som för
närvarande regerar landet, eller åtminstone sitter i
regeringsställning, i sju och ett halvt år haft möjlighet
att ändra på den här lagen. Är det så att det fordras
åtta år till? Eller är fyra år lagom, eller hur många
företag ska hamna i utländska händers ägo därför att
vi i Sverige inte ser till att vi får en lagstiftning som
jämställer villkoren för svenska företagare och inve-
sterare med de villkor som finns på andra håll?
Regeringen kan vara snabb. Vi har sett att man
kan klippa till med en lagstiftning, stopplagstiftning
och liknande, utan någon närmare beredning och utan
någon genomgång av konsekvenserna. Men i just det
här fallet krävs det uppenbarligen extra mycket tid.
Det tycker jag är väldigt bekymmersamt.
Jag väcker inte de här frågorna av några andra
skäl än att jag anser att företagen är grunden för vårt
välstånd och vår välfärd i landet. Det fordras svenska
företag som producerar och kan konkurrera med
andra länders företag för att vi ska kunna få fram
resurser för en värdig vård för den som är sjuk, för en
omsorg som fungerar för den som är gammal och en
bra skola för ungar som växer upp. Då tycker jag inte
att det duger att vi i Sverige inom stora områden
håller oss med en lagstiftning som är sämre än den
som gäller i andra länder. Det handlar om förmögen-
hetsskattereglerna, 3:12-reglerna, arvs- och genera-
tionsskiftesreglerna, om dubbelbeskattningen som är
betydande problem och som placerar Sverige vid
startlinjen 120 meter från målsnöret, medan andra
startar vid 100. Gör något åt detta, näringsministern!