Fru talman! Jag tycker att det här är det största problemet i den bostadspolitiska debatten i dag. Tonläget är så högt att man inte ens kan lyssna på varandras argument.
Jag sade alldeles nyss att de stimulanser som vi har lagt fram inte är så stora. De ska vara till för att skapa mervärden för samhället. Det behöver göras upprustningar av miljonprogrammet, och det behöver göras energieffektiviseringar i våra bostäder. Vi behöver också rusta upp våra skollokaler. För att göra detta kommer självfallet det största ansvaret att ligga på fastighetsägaren. Men om fastighetsägaren står och väljer mellan två alternativ, där det ena kanske inte alla gånger är företagsekonomiskt lönsamt men där den lilla stimulansen kan generera mycket mer av energieffektivisering, tycker jag att det är bra med den kostnad som samhället kan ta för att man väljer den lite smartare investeringen.
Caroline och Alliansen har en förmåga att säga att subventioner är det värsta som finns. Jag kan tycka att vi måste nyansera debatten lite grann. ROT-avdraget är väl också en stimulans? Ränteavdraget är väl också en stimulans? Subventioner av äldreboenden är väl också en subvention? Alla dessa tre förslag tycker Alliansen är bra.
Min fundering är att vi måste kunna ha en lite mer sansad diskussion om vad vi vill uppnå. Det hoppas jag att vi i utskottet och i riksdagen kan ha när det gäller hur vi ska utveckla den svenska bostadspolitiken. Då tror jag att vi ska ha ett lite lägre tonläge och mer av samarbete.
(Applåder)