Fru talman! Jag kan hålla med Ewa om att finanskrisen bidrog till det låga byggandet. Men Odellplattorna bidrog nog ännu mer till att bostadsbyggandet störtdök under den perioden.
Jag kan förstå att alliansregeringen inte ville ha ett siffersatt mål mellan 2006 och 2013 eftersom målsättningen i så fall hade varit oerhört låg. Jag tycker att man ska vara lika ärlig när man diskuterar den prognos som ligger just nu och som säger att det kommer att produceras ganska många lägenheter under det här året. Det beror på att bostadsbristen är så skriande att efterfrågan - kosta vad det kosta vill - är så hög i dag. Det är väl ett problem att vi under åtta års tid inte har sett några reformer som har bidragit till att få igång bostadsbyggandet? Det har lett till att vi befinner oss i ett läge där hälften av Sveriges kommuner i dag säger att de har bostadsbrist. Och Stockholm har de absolut största problemen. Därför är det inte märkligt att det nu tvingas fram bostäder. Men jag tror inte att det kommer att bli särskilt många bostäder för vanligt folk.
Som jag sa är stödet både för att energieffektivisera och för upprustning av skolor en stimulans som ska ge det lilla extra. Pengarna kommer inte att räcka till totalrenoveringar, men det är en indikation om att regeringen har som ambition att energieffektivisera miljonprogramsområden och se till att rusta upp våra skollokaler eftersom de är i alltför bedrövligt skick. Tanken med stimulanserna är alltså att ge en fingervisning till våra kommuner och till fastighetsägarna om att regeringen kommer att prioritera och fokusera på det här framgent.
När det gäller balansen mellan upplåtelseformerna kan jag återigen inte förstå hur man den ena stunden kan vara emot vissa typer av subventioner och avdrag och den andra stunden vara för andra typer.