Fru talman! I sitt anförande tar Ewa upp det som har hänt de senaste åtta åren. Och jag kan hålla med om att man har utrett väldigt mycket. Men tyvärr har det inte kommit tillräckligt många förslag.
Det är bra att Alliansen nu har satt ned foten och sagt att de vill ha ett bostadspolitiskt mål på 300 000 lägenheter. Tidigare har de varit emot alla typer av siffersatta mål. Därför är det bra att de har tagit sitt förnuft till fånga och konstaterat att siffersatta mål behövs.
Mellan 2002 och 2006 hade den socialdemokratiska regeringen ett siffersatt mål som uppnåddes. Och då hade vi stimulanser som bidrog till byggandet. Det var när de stimulanserna togs bort som byggandet störtdök. Och det har tagit nästan åtta år att återvända till den nyproduktionstakt som var 2006.
Moderaterna har haft många vallöften. Inför valet 2010 var ett av dem till exempel att bygga studentlägenheter. Man hade en målsättning att bygga ungefär 4 000. Jag tror att det blev lite över 100. Det krävs mer än bara marknadskrafter. Och man kan inte se bostaden bara som en vara.
Varför har Moderaterna och alliansregeringen inte diskuterat balansen mellan upplåtelseformerna? I dag har vi en situation där äganderätten har ett antal subventioner medan hyreslägenheten i stor utsträckning inte har någon stöttning alls.