Fru talman! Det var väldigt många frågor på en gång. Jag ska försöka närma mig några av dem, och sedan har jag någon tillbaka.
Jag vet att vi har varit skeptiska till att siffersätta mål för nyproduktion. Men nu känner vi att det finns ett behov av att göra det, beroende på hur det har sett ut. Vi har också många konkreta förslag för hur det ska uppnås. Jag lyfte fram några av dem.
Det är lite intressant att subventionen, som de facto tog slut i december 2006, skulle ha varit anledning till att det byggdes mycket. Jag skulle vilja säga att det var konjunkturen. År 2007 var det fortsatt hög produktion. Sedan kom finanskrisen. Och vi behöver inte hymla med att det bidrog till stora streck på hela marknaden. När man inte ens kunde omsätta lån på befintliga fastigheter i bolag som gick hur bra som helst fick man definitivt inga lån för nyproduktion. Om vi ska ha en bra ton i den här debatten måste vi ha med det i en vågskål.
Balansen mellan upplåtelseformer är en fråga som har diskuterats så länge jag har jobbat med bostadspolitik, och det är några år. Man kan alltid diskutera fram och tillbaka vad som är rätt eller fel. Det ena är näringsverksamhet; det andra är privatpersoner. Jag ser inte att ni har några stora ändringar på det området heller.
Jag vill dock återkomma till er 100-miljonerssatsning på bättre arbetslokaler i skolan. Vilken skola är det som ska få de 100 miljonerna?