Fru talman! Kolleger! Självklart är det så att stat-
liga hyresgäster som Dramaten, Kungliga Operan,
Naturhistoriska riksmuseet, Chalmers och KTH bara
för att nämna några ska vara medvetna om vad loka-
lerna kostar - att de kostar naturligtvis, och mer spe-
cifikt vad de kostar. Det är det som är själva bak-
grunden till att Byggnadsstyrelsen avskaffades och att
vi har fått den här konstruktionen med fyra verk och
bolag, i de här fallet två, Statens fastighetsverk och
Akademiska Hus, som hanterar detta.
I det system som vi har nu, där Statens fastighets-
verk och Akademiska Hus försöker sätta marknads-
hyror eller, som man nu säger, marknadsliknande
hyror, där ingen marknad finns, där regeringen har
avkastningskrav på fastighetsförvaltarna och dess-
utom står för driftsbidragen till hyrestagarna, där blir
det något av Ebberöds bank. Då är det inte konstigt
att det blir den typ av konflikter som Anna Åkerhielm
tog upp här tidigare.
Finns det någon som på allvar tror eller vill att
Dramaten, Operan, Chalmers eller KTH eller övriga
kultur- och lärdomsinstitutioner ska - eller kan -
upphandla alternativa lokaler på den öppna markna-
den? Det är klart att de kan ha sidolokaler någonstans,
men hur är det med de huvudsakliga lokalerna, alltså
inte bara symbolbyggnaderna? Jag tror att vi är över-
ens där. Det är ingen marknad.
Ändå pressas de, och har pressats under många år,
sedan 1992 var det väl, på att betala marknadsanpas-
sade hyror. Det har gått för långt, och det har pågått
för länge, det som har gått för långt. Då tycker vi och
en majoritet här att det naturligtvis är bra att riksda-
gen tillkännager för regeringen att det är dags att
lystra och komma med de förslag som riksdagen
tidigare har beslutat om. Det går inte att ha missnöjda
hyresgäster som hävdar att de inte har någon insyn
alls i förvaltningen och att de inte informeras tillräck-
ligt om faktiska kostnader. Sedan har vi andra statliga
aktörer på fastighetsägarsidan som kanske hävdar
motsatsen och är en hård motpol.
Dessutom finns det ett annat problem med fram-
gångsrika högskolor. Jag borde väl inte räkna upp
några, men som göteborgare kan jag nämna Chal-
mers, och naturligtvis får man också nämna KTH. De
drar ju till sig - och det är själva idén - andra hyres-
gäster i närområdet. Då pressar det upp marknadshy-
rorna. Då bestraffas skolorna, universiteten och de
tekniska högskolorna, genom att deras egna hyror ska
beräknas efter den marknad som de själva trissar upp
genom en bra verksamhet för landets bästa. Så kan
det inte vara.
Det här ska nu in i en utredning, och då vill jag
bara passa på, fru talman, att skicka vidare till Kjell
Nordström att den här utredningen inte får bli någon
långbänk. Det måste hanteras resolut. Naturligtvis
måste man tydligare och klarare definiera vad som är
ändamålsenliga fastigheter.
Som tidigare talare sagt är det så med alla oss i
oppositionspartierna att vi står bakom alla reservatio-
ner som vi har skrivit under och varit med om att
driva fram. Jag ska bara yrka bifall till vår sista reser-
vation, nr 6. Jag ska säga något om den som jag hop-
pas att Kjell Nordström kan kommentera.
Där tar vi upp att när förhållandena har ändrats,
hyresförhållandena, har inte de statliga institutioner-
na, brukarna, kompenserats i tillräcklig utsträckning.
Det kan naturligtvis vara förödande för verksamhe-
ten. Detta håller utskottsmajoriteten i det här fallet
med om. Den pekar på att Statskontoret har fått i
uppdrag att ta reda på detta.
Men någonting som inte besvaras av utskottsma-
joriteten, som alltså inte finns med i texten som Kjell
Nordström nu ska försvara, är att regeringen vid flera
tillfällen har passat på att sänka driftsbidragen när
företrädare för brukarna, t.ex. Naturhistoriska riksmu-
seet, det är väl det tydligaste exemplet, har lyckats
förhandla ned sina hyror. Man kan naturligtvis säga
att det ligger i deras uppdrag under de här givna om-
ständigheterna att försöka få så bra och optimala
hyror som möjligt. Då har de alltså bestraffats genom
att bidraget året efter har skurits bort.
Vad är det för incitament? Det är en fråga som jag
vill skicka vidare till Kjell Nordström. Är det ett
rimligt sätt att låta två parter förhandla och komma
överens om en hyra till staten och sedan går i det här
fallet regeringen in och skär ned driftbidragen? Är det
en lämplig form av belöning?