Herr talman! Inte är det för att de offentliga väl-
färdssystemen skapar falsk trygghet som denna fråga
är viktig. Det är för att den skapar äkta trygghet. Det
är inte på det sättet att välfärdspolitik gör människor
ofria. Snarare är det precis tvärtom. Genom att man
kan känna att man i utsatta situationer - när man blir
gammal, om man blir sjuk eller om man blir arbetslös
- har en trygghet skapas det också en frihetskänsla för
människor. Det är det som är välfärdssamhällets idé.
Det finns vägar att bygga välfärdssystemen på
som inte bara är sällsynt goda när det gäller att skapa
en sådan trygghet för alla människor, utan som också
är särskilt enkla och som har särskilt mycket av driv-
krafter när det gäller att bygga under önskan om arbe-
te. Det är denna typ av välfärdssystem vi faktiskt har.
Det handlar om stora, generella trygghetssystem där
inkomstbortfallsprincipen är grundläggande. Dessa
system gör att man när man arbetar och skaffar sig en
inkomst också skaffar sig rättigheter. De gör också att
högre inkomst innebär mer rättigheter.
De innebär däremot inte att man tjänar mer på att
vara sjuk eller arbetslös än på att arbeta. Så är det inte
i några av våra system. Tvärtom finns det få modeller
för välfärdspolitik som har större förutsättningar att
klara det som välfärdspolitiken är till för, nämligen att
både skapa trygghet och att ge effektivitet i använd-
ningen av pengarna, än den typ av generella, stora
inkomstbortfallssystem som de vi har. Det gäller att
vårda principerna. Det gäller att vårda systemen.
Det gäller förstås också att vara mycket uppmärk-
sam på rent fusk i den mån detta förekommer. Då
skall vi naturligtvis försöka göra allt vi kan för att
stävja det. Men den allra viktigaste insatsen handlar
om att försvara de effektiva och rättvisa system som i
sig är robusta också mot fusk.