Herr talman! Jag är glad över att statsrådet vill ta
itu med bidragsfusket. Jag hoppas verkligen att det
sker på ett sådant sätt att man balanserar risken för ett
kontrollsamhälle, för där vill vi inte hamna.
Vad gäller att skjuta över kostnader från kommun
till stat har jag vid besök av olika verksamheter tyvärr
erfarit att det förekommer.
Det är naturligtvis inte vanligt, men för att före-
bygga att det sker när både stat och kommuner sam-
tidigt skall spara, tror jag att det är otroligt väsentligt
att man försöker göra en samordning av dessa system.
Som jag tidigare har nämnt, har respekten för da-
gens välfärdssystem urholkats. Socialförsäkringarna
är komplicerade, och det inbjuder både till fusk och
till felaktiga utbetalningar. Varje bidragssystem har
dessutom sitt eget skyddsnät, något som ytterligare
komplicerar systemen.
Den svenska välfärdspolitiken har lovat mer än
den kan hålla. En svensk av tio lever nästan helt på
bidrag. Många fler är delvis beroende av bidrag för att
klara sin ekonomi. Välfärdssystemen har invaggat
människor i falsk trygghet. De har skapat ett offentligt
beroende som blir mycket påtagligt när staten måste
spara. Effekter av nedskärningarna från årsskiftet syns
redan i form av ökat antal socialbidragssökande.
Socialförsäkringarna behöver förenklas. Det be-
hövs klara och enkla spelregler och ett väl fungerande
skyddsnät där alla garanteras en grundtrygghet. Det
behövs ett system som håller även i en lågkonjunktur.
Jag efterlyser en välfärdspolitik som syftar till att
minska människors beroende av det offentliga bi-
dragssystemet; en välfärdspolitik där människor får
möjlighet att, och kan, ta ansvar för sig själva.
Är statsrådet beredd att ytterligare förenkla social-
försäkringssystemen för att förebygga missbruk, för
att uppmuntra till arbete och hederlighet och för att
förebygga ett kontrollsamhälle dit vi inte vill komma?