Herr talman! Margareta E Nordenvall har påpekat
att Riksrevisionsverket har funnit att det är mellan 5
och 10 miljarder som är felaktigt utbetalda när det
gäller de stora välfärdssystemen. Det är väldigt
mycket pengar. Och det är självklart att om det är på
det här sättet är det oerhört viktigt att vi hittar dessa
pengar. Det är naturligtvis det sätt att spara som gör
allra minst ont och som i själva verket gör gott. På
den punkten är vi alldeles överens.
Jag tycker ändå att det är viktigt att påpeka att det
direkta fusk som faktiskt har kunnat beläggas uppgår
till betydligt mindre belopp - glädjande nog. Det är
fråga om rätt så mycket beräkningar och rätt så många
miljarder av dessa miljarder. Tyvärr är beräkningarna
inte alldeles falska för det. Det förekommer säkert
svartarbete samtidigt med uppbärande av ersättningar,
vilket ju är ett direkt fusk. Detta är naturligtvis nå-
gonting som man har all anledning att försöka komma
åt, men det är förstås mycket svårt i den mån som det
handlar om rent svartarbete. Men naturligtvis skall vi
försöka att komma åt det och det rena fusket.
När vi politiker tar upp dessa frågor och behandlar
dem så allvarligt och seriöst som vi måste göra tycker
jag också att det är viktigt att vi är väldigt försiktiga
och noga med orden. Det finns kanske en tendens att
slå ihop många olika företeelser som man kallar för
fusk, men som inte alltid är fusk. Fusk är åtminstone
för mig någonting som har med uppsåt att göra. Det är
det allra värsta i det här sammanhanget. Man skall
göra det så svårt som möjligt att fuska och skapa så
stora upptäcktsrisker som möjligt och om möjligt
skapa sanktioner.
Sedan finns det en annan typ av svagheter i syste-
men som på ett sätt sannolikt mera handlar om pengar
och mindre moral - eller åtminstone mindre privat-
moral. Det gäller de situationer där systemen är så
suddigt eller komplicerat utformade att människor
faktiskt kommer att överutnyttja dem därför att sys-
temen inbjuder till det eller är svåra att hantera för
den enskilde. Där är det vi politiker som har det stora
ansvaret. Jag tycker att det är mycket viktigt att vi
ändrar de akutuella lagarna på ett sådant sätt att sys-
temen blir mycket mera tydliga, när det gäller både
rättigheter och skyldigheter. Därmed skapar man en
situation i förhållande till medborgarna som innebär
att det för dem blir självklart att få sin rätt om de har
fullgjort sin skyldighet.
Här visar de två förslagen om bostadsbidrag och
om bidragsförskott vägen. Båda dessa system är i dag
väldigt så att säga förhandlingsbara när det gäller
vilka rättigheter respektive skyldigheter som skall
utgå respektive åläggas.
I båda dessa system kommer det nu att mycket
tydligare framgå vad som egentligen gäller. Därmed
blir också administrationen och kontrollen mycket
enklare. Den typen av insatser är särskilt viktiga just
för att skapa legitimitet och ömsesidigt förtroende
mellan politiker och medborgare när det gäller hur
våra välfärdssystem skall vara utformade. Självfallet
har vi ett gemensamt intresse av att ha ett system där
rättigheter är riktiga rättigheter och där skyldigheter
är riktiga skyldigheter. Det är något som vi har an-
ledning att fortsätta att arbeta med.