Herr talman! Det är mycket riktigt, som statsrådet
Anna Hedborg säger, att fusket inte utgör allt. Det
görs också felaktiga utbetalningar på grund av sys-
tembrister. Men faktum är att fusket med dubbla bi-
drag och kombinationen av bidrag och arbete, vitt
eller svart, uppskattas till närmare 3 miljarder. Det
motsvarar långt mer än den besparing som infördes
från årsskiftet i form av sänkning av barnbidrag och
sänkning av ersättningarna i socialförsäkringarna till
75%. Det är viktigt att man gör den jämförelsen.
Skenskilsmässor har blivit ett allt vanligare sätt att
få dubbla bostadsbidrag och bidragsförskott. Det kan
också vara ett sätt att skjuta över delar av kommunens
socialbidragskostnader till Försäkringskassan - något
som riskerar att öka när kommunerna får en allt kär-
vare ekonomi. Behovet av samordning mellan olika
bidragssystem är stort just för att undvika allt detta.
Det har både Riksrevisionsverket och Riksförsäk-
ringsverket påpekat. Därtill kommer det faktum att
Statistiska centralbyrån har funnit att ca 40 000 folk-
bokförda utomnordiska invandrare saknas i Sverige.
I senaste numret av tidningen Sunt förnuft kunde
vi läsa om 48-åriga Evona, som inte varit bosatt i
Sverige de senaste åren men som lurat svenska staten
på ca en halv miljon kronor, vilket upptäcktes av en
tillfällighet. Det sunda förnuftet säger att någonstans
har välfärdssystemen spårat ur.
Är det rimligt att personer som uppbär dubbla bi-
drag och som missbrukar bidragssystem inte utsätts
för sanktioner? När fusket upptäcks kan Försäkrings-
kassan enbart yrka på återbetalning. Borde inte betyd-
ligt större sanktioner vidtas, inte minst för att av-
skräcka och för att behålla respekten för välfärdssys-
temen?
Herr talman! I dag är det Försäkringskassan som
måste bevisa att den försäkrade missbrukar systemet.
Det borde tvärtom vara den försäkrade som måste
bevisa sin rätt till bidrag. Vänd bevisbördan och låt
den försäkrade bevisa sin giltighet!
Med samordning av utbetalningarna av bidrag och
uppgifter om taxerad inkomst kan man komma åt en
del av detta. Som jag tidigare nämnt är förutsättning-
arna för att hänsyn skall tas till den försäkrades in-
tegritet att vederbörande vid inskrivning i Försäk-
ringskassan är helt införstådd med vilka regler som
gäller.
Ett besök ute i verkligheten visar också på ett be-
hov av bättre samarbete mellan Försäkringskassa,
socialtjänst, AMI och arbetsförmedling. Vilka åtgär-
der kan statsrådet tänka sig att vidta för att tillgodose
behovet av en bättre samordning? Hur ställer sig stats-
rådet till det förslag som RFV och RRV har lagt fram
för att ta itu med bidragsfusk och felaktiga utbetal-
ningar?