Fru talman! Jordbruksministern säger att när vi
diskuterar de här frågorna är det något för valrörel-
sen. När jag kräver klarlägganden säger Margareta
Winberg att det är valtaktik. Hon hänvisar till upp-
rördheten bland jägare i Piteå. Deras upprördhet be-
rodde egentligen på otydligheten om vad det är som
gäller. Det var där som konflikten inträdde, när inte
regeringen gav vägledning, när inte ministern sade
ungefär vilken uppfattning hon ville ha.
Det är dessa klarlägganden jag avser också när det
gäller svaret om ILO. Vad är det regeringen vill? Har
man en uppfattning eller har man det inte? Beträffan-
de svaret på den förra interpellationen när det gäller
jakten fanns inte jakten med i direktiven för den här
utredningen, Rennäringspolitiska kommittén. Jaktfrå-
gorna kom med i och med att tilläggsdirektivet om
ILO hamnade på kommitténs bord. Så ligger det till.
Jag skulle vilja säga att den stora konflikten när
det gäller framför allt Rennäringspolitiska kommit-
téns arbete är markfrågan, skogsbruket. Jag skulle ha
valt en helt annan taktik än den som utredningen
valde. Jag skulle ha samlat skogsbruket och rensköt-
seln till ett jättestort grupparbete och frågat: Hur
använder vi de här markerna på bästa sätt? Det gäller
alltså en metod för att använda markerna i Norrland
på bästa sätt. Efter att man kommit ut efter ett sådant
grupparbete, om man hade varit överens, skulle man
ha tittat på vilken lagstiftning man behöver för att det
här ska fungera.
Nu gjorde man tvärtom. Man började med skriv-
bordsprodukten och försökte anpassa verkligheten
efter den. Det är där som konflikten ligger i det här
förslaget, och det är där jag kräver ett svar från mi-
nistern. Vill man slå in på den här linjen med lagstift-
ning och paragrafer eller är det så att säga metoden att
använda marken på bästa sätt som är den rätta?
Tittar man på det moderna skogsbruket i dag är
det inget problem att kombinera renskötsel och
skogsbruk. Skonsam markbehandling ligger i skogs-
brukets intresse likaväl som renskötselns. Så när det
gäller näringarnas förutsättningar skulle det väldigt
enkelt gå att genomföra det här utan att börja höja
ribban när det gäller lagstiftning.
Till Ulf Björklund skulle jag, med all respekt för
en dalmas, vilja säga något om rättssäkerheten. Om
det tar tio år, fem år eller två år får vi nog leva med
det. Jag tycker att det är rimligt att en markägare ska
veta om den här marken kommer i fråga för rensköt-
sel eller ej. Sedan kan man hänvisa till månghundra-
åriga dokument fram och tillbaka, men man måste
veta vad som gäller. Är det renskötselrätt eller ej?
Som jag uppfattade Ulf Björklund tummade han på
äganderättsbegreppet här, och det överraskar mig.