Fru talman! Det hörs att det är valrörelse snart.
Det hörs på Ola Sundells tonläge och också på hans
ordval. Men jag tycker, Ola Sundell, att detta är en
sällsynt dålig fråga att skapa strid kring och höja
tonen för. Vad det handlar om är att vi har en ur-
sprungsbefolkning i Sverige, som heter samerna. Det
är inte vi i Sverige som har hittat på det, utan det är
deklarerat av FN att detta folk är Sveriges ursprungs-
folk.
Så har vi andra vanliga svenskar som bor på unge-
fär samma ställe som vårt ursprungsfolk. Då är det
min uppgift som jag har arbetat med, och det är ett
mycket svårt arbete, att försöka finna vägar så att
såväl samer som markägare, jägare, kirunabor,
västerbottenbor och jämtlänningar kan leva sida vid
sida.
Vi har gjort ett antal saker, men på grund av att
frågan är oerhört komplex och på grund av att den är
kontroversiell - det behöver man bara åka upp till
Piteå på ett möte med 400 jägare som kräver min
avgång för att förstå - försöker jag ta det i små steg.
Jag tror att det är viktigt att göra det. Jag försöker
också få parterna att tala med varandra. Det gäller
både att staten ska tala med samerna, och med jägarna
förstås, och att jägare och markägare ska tala med den
samiska befolkningen. Därför förbereder vi nu ett
forum för försoning. Det är inte bara det att staten ska
försonas med samerna, utan det handlar lika mycket
om lokal och regional försoning. Jag tror att det är
väldigt viktigt och att det behövs.
Det gör, tillsammans med vanlig, traditionell för-
valtning som jag utgår ifrån att Ola Sundell är bekant
med efter sina år i riksdagen, att det blir det här sva-
ret. Vi har utrett. Utredningen är ute på remiss. Re-
misstiden tar slut i november. Då vet vi vad olika
intressenter tycker. Då bereder vi frågan, och så små-
ningom blir det en proposition. Det är inte att fega,
Ola Sundell. Det är att vara noggrann. Det är att ta
hänsyn till vad olika parter tycker och inte i förväg
spela ut en uppfattning. Det går inte till så i andra
frågor heller. Det ska inte gå till så i den här frågan,
kanske i synnerhet inte i den här frågan, som är så
svår att hantera. Men den hantering jag talar om i det
här svaret är inget undantag. Det är normal, vanlig
förvaltningspraxis.
Sedan tackar jag Ulf Björklund för stödet. Det är
roligt. Då kan man kanske reducera de där fyra parti-
erna som Ola Sundell talade om till tre, vad vet jag.
Då är ni inte så många och så starka längre. Det blev
ju trots allt majoritet för någonting annat. De var ju
starkare. Då förstärks kanske den majoriteten, och i så
fall är jag glad över det. Men det blir som sagt en
senare fråga.
När det gäller frågan om att skjuta på konventio-
nen till dess att Gränsdragningskommissionens arbete
är klart kan man se av tidtabellen att det blir så - om
tabellen håller. Vi får väl ändå tro att den ska hålla,
och då har vi lite tid på oss. Om det skulle bli så illa
att det tog tio år med Gränsdragningskommissionen
kan vi ju inte vänta med den norsksvenska renbetes-
konventionen. Vi måste ha ordning på det här.