Fru talman! De svar vi får på Ola Sundells frågor
är inte så där enormt kristallklara, och det kan ju ha
sin förklaring i att det inte är så enkla frågor. Det är
mycket känslor i det här, och det är ett historiskt
skeende som vi kanske inte alltid känner till.
Samernas och rennäringens kamp för tillgång till
marker för renbete är inte någonting som har kommit
till hastigt, för det här har varit ett bekymmer i år-
hundraden. Vi vet mycket väl hur det var när gräns-
dragningen skulle göras mellan Sverige och Norge.
Det är två nationer som vi dragit ett streck på kartan
mellan, men renen vandrar ju oavsett det där strecket
på kartan. Lappkodicillen, som på 1700-talet i sam-
band med gränsdragningen talade om rättigheterna
för samer och renar att röra sig över de här gränserna,
garanteras ju egentligen lagstiftningsmässigt.
Vi har haft en hel del bekymmer med att rätta till,
fixa och ordna allt det här. Vi minns med smärta de
tvångsförflyttningar som skedde av samer och renar
på 30-talet, och det vill vi inte återupprepa.
Vi har överenskommelser från 1972 som efter 30
år utgår 2002, och nu förlänger vi dem i tre år. Flera
av de 30-åriga avtalen har inte varit så enormt goda,
utan de har ställt till bekymmer som har gjort att vi
från riksdagens och regeringens sida fått betala ska-
deersättningar.
Nu har vi en ny renbeteskonvention som kan träda
i kraft om tre år efter den här förskjutningen och som
är betydligt gynnsammare för svensk rennäring. Då är
det naturligtvis illa att av olika skäl skjuta upp kon-
ventionen. Jag vill höra om ministern har samma syn
på det här. Vi kan ju inte tillfälligtvis blanda ihop den
gränsdragningskommission som är tillsatt med nå-
gonting som egentligen har en flerhundraårig historia,
nämligen konventionen mellan länderna. Gränsdrag-
ningskommissionen ska lägga fram sitt betänkande
den 31 december 2004. Dessutom blir renbeteskon-
ventionens giltighet förlängd till 30 april 2005. Vi har
fyra månader på oss att se om det här blir bra, Ola
Sundell. Nu kanske det inte är riktigt så enkelt, för jag
kan i och för sig inse att det blir en svårare process.
Men nya svårigheter uppstår när vi försöker att blan-
da ihop konventionerna, och det ska vi inte göra i
onödan. Därför har utskottet och den här kammaren
sagt att vi ska vänta med den frågan nu och avvakta
de tre årens förlängning, så får vi se hur situationen är
då.
Sedan vill jag bara kort säga något om det som
Ola Sundell tar upp och som är en stridsfråga. När det
gäller Rennäringskommitténs arbete hör man ständigt
i debatten att gällande rätt förskjuts. Vad grundar man
sig på när man säger att gällande rätt förskjuts i de
förslag som ligger? Jag skulle faktiskt vilja höra det
också av Ola Sundell för att få klarlagt vad man me-
nar när man pratar om det här? Samrådsplikt, att det
blir lite mer obligatoriskt att samråda med varandra,
är det att förskjuta gällande rätt? Ömsesidig hänsyn,
är det att förskjuta gällande rätt? Förklara det, Ola!