Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för sva-
ren, för det är två olika svar. Dels gäller det Gräns-
dragningskommissionen kontra renbeteskonventio-
nen. Förenklat kan man säga att min fråga till minis-
tern är: Är ministern beredd att förlänga tiden för
Gränsdragningskommissionens arbete så att det blir
klart innan man ratificerar renbeteskonventionen?
Själva vitsen med det hela är att få det klarlagt att det
föreligger renbetesrätt på den här marken innan man
skriver på ett avtal med Norge. Det är poängen i frå-
gan, och det är den frågan som jag vill ha ett svar på.
I det skrivna svaret har angetts ett antal datum,
och det är i och för sig lovvärt. Men det viktiga är om
regeringen är beredd att i det här skedet säga ja till en
förlängning så att det blir absolut klarlagt att det finns
renskötselrätt på marken i fråga innan man fastställer
renbeteskonventionen.
När det sedan gäller detta med ILO fegar minis-
tern förstås. Det är ju inga lätta frågor, och jag förstår
att ministern ogärna lämnar något svar med inriktning
på vad regeringen avser.
Men utredningarna har duggat tätt. Det var Hörn-
grens utredning, det var Rennäringspolitiska kom-
mittén, och nu är det väl även Eliasson som jobbar
med en utredning om Sametinget. Nu har regeringen
även lovat att enbart dubbelregistreringen ska utredas,
utöver jakten i allmänhet. Visst är det bra med utred-
ningar och att man får ett underlag, men framför allt
måste det ju vara en minister och en regering som
vågar visa vägen och tycka någonting i frågan, och
här fegar ministern.
Ska man göra förändringar i den svenska lagstift-
ningen så att man når upp till ribban i ILO-
konventionen, krävs det förändringar som påverkar
äganderätten. Så är det, och det var också därför som
Rennäringspolitiska kommittén var delad. Det var
fyra partier som stod bakom en reservation - en soci-
aldemokrat, en moderat, en centerpartist och en krist-
demokrat - därför att man tyckte att förslagen gick
för långt. Därför tycker jag inte att det är mer än rätt
att ministern säger: Jag är beredd att förändra lagstift-
ningen på ett sådant sätt att vi når upp till ILO 169,
oavsett om det påverkar äganderätt eller ej. Det är det
som ministern ska svara på och inte fega.