Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen.
I mitt politiska engagemang finns det en stark drivkraft att vilja göra rätt i ett långsiktigt perspektiv. Det handlar om att leva med vetskapen om att jag promenerar här en stund, och andra kommer efter mig, med respekt för att förfäder har promenerat före mig.
Det har för våra förfäder, historiskt, inte alltid varit en lätt sak att samla ihop tillräckligt med resurser för att äta sig mätt. När vi människor gick från att vara samlare till att vara brukare av marken var det steget inte heller enkelt. Det handlar om att skapa möjligheter till åkermark, att plocka sten, att bryta upp jord och skapa ett fungerande system med händer och kropp.
Människans utveckling med hjälp av våra tekniska landvinningar har gett oss fantastiska möjligheter att få tid att göra andra saker än att ständigt arbeta för att stilla hunger.
Vi som bor på den rikare delen av jorden kan sitta i soffan och se på en film. Vi kan läsa en bok, nödvändig eller onödig, strunt samma! Vi kan segla i en båt byggd för nöje. Vi kan äta en väl tillagad måltid utan att oroa oss för vår egen svält. I ett ganska begränsat perspektiv är allt frid och fröjd, men världen är större än så. Det vet vi allihop.
Allt kommer inte alltid att vara som det är. Vi vet att förändringar sker hela tiden. Fler magar behöver mättas i framtiden. Vårt sätt att producera mat kan ifrågasättas ur många olika perspektiv. Kretsloppen är brutna på flera områden. Oljan blir allt dyrare att utvinna. Kemikalierna, som är i omlopp, ackumuleras i många levande organismer. Konflikter mellan dem som har och dem som behöver ökar.
I det perspektivet blir det allt viktigare att det väsentligaste som behöver skyddas - mark att odla mat i, vatten som är rent och hållbara energisystem - behöver förstås av oss alla och att det är vår uppgift att rigga ett sådant skydd för mark och vatten och hållbara system.
Varför vårt svenska försvar inte främst är de som skyddar dricksvatten och ser till att vi kan utveckla hållbara och säkra energisystem är något som jag inte riktigt begriper. I stället vill de bomba en av våra viktiga vattentäkter, Vättern, med mer föroreningar.
Varför bromsar och stoppar man från det svenska försvaret i fall efter fall vindkraftens utveckling? Vindkraften är en mycket långsiktig och hållbar energiproduktion, och det borde ligga ett intresse i att utveckla säkra och hållbara energisystem som också leder till en minskad sårbarhet och en större trygghet.
Lika viktigt för vår säkerhet är det att vi i framtiden inte förstör förutsättningarna för att odla och producera mat. Bördig jord är inte något som värderas högt för syftet att producera mat. Däremot värderas den högt om den ligger på vad som bedöms som rätt plats, vilket kan variera från en generation till en annan.
I dag är en klippa i Bohuslän utan matjord värd förmögenheter, även om det inte går att plantera så mycket som en blomma i berget och även om havet utanför är fattigt på fisk.
Vårt så kallade välstånd ger oss märkliga sätt att värdera grundförutsättningarna för vår egen och kommande generationers möjlighet att leva.
Det gör mig ont att se på vilket sätt vi förhåller oss till de naturresurser som är menade för oss att dela, hur vi fortsätter att exploatera åkermark i rasande fart med parkeringsplatser, köpcentrum och nya stora vägar.
Vi vet att befolkningen växer, och vi håller på att förstöra den bästa åkermarken. Torka och erosion är stora problem i stora delar av världen. Dessutom breder städerna ut sig, och odlingar får ge vika. Också i Sverige bygger vi hus, köpcentrum och industrier på den bästa åkerjorden utan tanke på framtiden.
300 hektar av Europas åker asfalteras varje dag enligt en rapport som heter
The State of Soil in Europe
, utgiven i år av EU:s miljöbyrå EEA.
I den säger man också att under de första sex åren på 2000-talet ökade snittförlusten av åkermark i EU med 3 procent. I vissa europeiska länder som Irland, Cypern och Spanien var förlusten dock omkring 15 procent. Europeiska miljöbyrån konstaterar också att 19 medlemsstater på detta sätt sammanlagt förlorar en potentiell kapacitet för jordbruksproduktion motsvarande totalt 6,1 miljoner ton vete. Detta påverkar även markanvändningen globalt, eftersom ett hektar fruktbar åkermark i Europa motsvarar upp till tio gånger så mycket mark i andra delar av världen.
I Sveriges riksdag har inte frågan varit osynlig. Miljöpartiet har drivit denna fråga i många år. Själv författade jag min första motion i ämnet 2007. Svaren är olika. Det är olika utredningar som pågår. Senast jag deltog i en debatt i ämnet var för några veckor sedan här i civilutskottet när frågan om externa köpcentra och dess utbredning på bördig jordbruksmark var uppe. Landsbygden påverkas också när man anlägger dessa externa köpcentra, och det påverkar kringkommuner. De stjäl ofta ett stort kundunderlag från orter runt omkring, och man ser effekter av ett ökat bilberoende.
Miljöpartister runt om i landet är frustrerade över att inte få stöd när det dyker upp planeringar som många gånger tar viktig jordbruksmark i anspråk. Även om vi hör kloka ord från Kristdemokraterna här i dag och vi vet att andra har drivit frågan och säger sig vilja påverka möjligheten att skydda vår åkermark bättre så behöver frågan drivas på alla plan.
Intressant är också varför inte de andra allianspartierna deltar i debatten. Vadan detta ointresse? Det är också önskvärt att frågan tas på större allvar och att man verkligen gör slag i saken och röstar för ett ökat skydd av åkermarken. Vi äger inte jorden vi går på; vi har lånat den av våra barn.
I detta anförande instämde Jan Lindholm och Kew Nordqvist (båda MP).