Herr talman! Jag vill först ta upp det som Otto von Arnold sade, som gläder mig väldigt mycket, och även hänvisa till statsrådet Anna-Karin Hatt. Det krävs en bättre dialog mellan försvaret och, i det här fallet, vindkraftsanhängarna.
Jag hoppas att det blir så framdeles, för i dag är det tyvärr ganska ansträngt på just det området. Vi kan även titta på Vätternbombningarna, som Försvarsmakten gör. Den dialogen har tyvärr inte varit speciellt bra, som säkert Otto von Arnold känner väl till.
Förr i tiden, om vi backar tillbaka 30-40 år, hade Försvarsmakten en väldigt god relation till sina medborgare. I dag är det tyvärr väldigt ansträngt. Och det är lite grann av den anledningen som vi nu står här och diskuterar.
Herr talman! Aldrig tidigare i vår historia har Europa varit så långt från krig som i dag. Sedan mitten av 1990-talet har den säkerhetspolitiska situationen förändrats radikalt i vår omvärld.
Den hotbild som finns i dag är inte i första hand av militär natur. Men trots att det inte föreligger något invasionshot mot svenskt territorium syftande till ockupation av hela eller delar av vårt land är försvaret fortfarande i sin huvudsakliga struktur utformat för ett sådant hot. Vi menar att beredskapen för att möta andra icke-militära hot måste förändras radikalt.
Hoten mot det svenska samhällets säkerhet kan inte längre mötas med militära medel utan måste motverkas på en lång rad andra sätt. Hit hör cyberhot, terrorism, miljöhot, klimatförändringar, narkotika- och drogrelaterad brottslighet, ekonomisk brottslighet, allvarligare dataintrång, sabotage med mera.
Dessa hot ter sig i dag betydligt mer konkreta än de traditionella militära hoten från andra stater.
Herr talman! De flesta håller nog med om den beskrivning som jag nyss har målat upp. Trots detta vill Försvarsmakten behålla ca 10 procent av Sveriges yta för just det svenska försvaret. Den ytan är lika stor som den var under kalla kriget trots att hotbilden i dag ser helt annorlunda ut.
10 procent av Sveriges yta är ungefär lika stor yta som Danmarks yta. Det är helt oacceptabelt att Försvarsmakten i det här fallet ska lägga beslag på en sådan stor yta av diffusa försvarspolitiska skäl.
Försvarsmakten påstår gång på gång att de vill ha den här ytan på grund av det är ett riksintresse utan att lägga fram något bevis för att det är på det sättet. Därför skulle det vara bra om vi fick en nyanserad och preciserad bedömning av hur mycket mark som Försvarsmakten faktiskt behöver.
Försvarsmakten fattade ett beslut den 4 oktober 2010 som innebar att man ville ha så kallade stoppområden kring tio militära flygplatser. Åtminstone förefaller det sannolikt att Försvarsmakten inom en nära framtid kommer att utpeka dessa stoppområden som just riksintressen. Enligt Försvarsmaktens beslut den 4 oktober 2010 riskerar vindkraften att på flera sätt påverka riksintresset för totalförsvaret negativt.
Det är enligt vår uppfattning för stora ytor som Försvarsmakten gör anspråk på för att det nu ska vara godtagbart med en slentrianmässig uppskattning där man för säkerhets skull också drygar ut det med god marginal.
Med nya och ökade anspråk på användning av markområden ter det sig som motiverat med en mer, som jag sade, preciserad och snävare syn på vad som i dessa sammanhang kan anses ligga i begreppet "rikets säkerhet".
Miljöpartiet anser att kraven för att mark- och vattenområden ska klassas som av avsevärd betydelse för totalförsvaret ska skärpas. Varje sådant område måste motiveras på ett tydligare sätt för att i fortsättningen kunna klassificeras som riksintresse.
När två riksintressen står mot varandra kan det inte vara rimligt att Försvarsmakten ska ha tolkningsföreträde när det gäller vilket riksintresse som ska gälla.
Herr talman! Det kan inte vara ett orimligt krav att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag som skärper kraven för att mark- och vattenområden ska få anses vara av avsevärd betydelse för Försvarsmakten.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till vår reservation.
I detta anförande instämde Tina Ehn, Jan Lindholm och Kew Nordqvist (alla MP).