Fru talman! Jag tackar finansministern för inter-
pellationssvaret, även om det egentligen bara är två
av de tre ställda frågorna som får ett grundligt svar.
Skälet, fru talman, till den här diskussionen är att
vi från Centerpartiets sida hade begärt att få en sär-
skild debatt i den här frågan, en aktuell debatt här i
kammaren, men vi fick inte stöd hos de andra partier-
na för synen att frågan om de ökade belastningarna på
människor som bor på landsbygden förtjänar en all-
deles särskild debatt.
I det svar som jag har fått av finansministern är
det ett lite kyligt resonemang kring detta med bilkost-
nader och bensinkostnader. Det är ju faktiskt så att
människor ute på landsbygden är trängda mot väggen
av dessa kostnader. Problemet är att de inte har några
alternativ att välja mellan. Vi som bor i de stora stä-
derna med allmänna kommunikationer har ju ofta
andra möjligheter, men det har man inte på landsbyg-
den. Därför spelar den här frågan en så väldigt stor
roll.
Vi har föreslagit en höjning av avdragen för res-
kostnader. Det är det som finansministern nu säger att
han inte är med på. Då vill jag fråga: Vid vilket pris
på bensin och andra drivmedel anser finansministern
att det finns skäl att göra en ny bedömning? Det är
dessbättre, fru talman, fråga om kronor och ören, så
det borde vara lätt att säga att man vid ett visst ben-
sinpris är beredd att göra en förändring av reskost-
nadsavdraget.
När det gäller den andra frågan om landsbygdsav-
drag säger finansministern att det kostar mycket att
bo i stan, och det kan jag intyga. Det är naturligtvis
på det sättet. Men han säger också att skattereglerna
bör vara generella för hela landet och att man ska
använda andra medel än skattereglerna för den regio-
nala utjämningen. Vad tänker han då på?
Jag tror t.ex. att det är så att man runtom i landet
behöver ha tillgång till det som vi gemensamt känner
som bredband, tillgång till informationstekniken i
dess allra djupaste mening. Det är väl ett gott exem-
pel. Är finansministern beredd och intresserad av att
t.ex. genom en utförsäljning och användning av re-
surser från Telia se till att man i hela landet får till-
gång till den nya tekniken? Det är då inte ett skattein-
strument utan ett annat instrument att använda. Min
fråga är alltså om det är en av de möjligheter som
finansministern skulle vara beredd att välja.
Jag har dessutom, fru talman, i min tredje fråga
berört tillgången till service i hela landet. Jag tror att
en av de mest grundläggande frågor för människor
som bor på landsbygden är tillgången till grundser-
vice, tillgång till bank, post, polis och allt detta som
är en del av vår vardag i dag. Dessbättre får den
åsikten stöd av Glesbygdsverket i en utredning som
man redovisar just i dag kring dessa frågor. Gles-
bygdsverket pekar på att man i opinionsundersök-
ningar kan se att grundservice är det som människor
mest behöver.
Min fråga är alltså: Är finansministern beredd att
medverka till en lagstiftning om en statligt garanterad
grundservice runtom i hela landet som en del i att
skapa livskraft i hela landet?