Fru talman! Lennart Daléus har frågat statsminis-
tern om han är beredd att snarast ta initiativ för att
höja reseavdraget, om han är beredd att ta initiativ för
att tillsätta en utredning som bör se över ett nytt
landsbygdsavdrag samt vilka åtgärder han är beredd
att vidta för att kompensera de kostnader som uppstår
på grund av långa avstånd och avsaknad av valfrihet.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som ska svara på interpellationen.
Låt mig börja med reseavdraget. Avdragsbeloppet
för resor till och från arbetsplatsen med egen bil är
beräknat så att det i princip ska täcka de rörliga kost-
naderna för att köra en privat bil, dvs. de kostnader
som är direkt beroende av körd vägsträcka. Beloppet
höjdes senast den 1 januari 1998 till 15 kr per mil.
Beloppet hade då legat på 13 kr sedan 1993. Det var
bl.a. mot bakgrund av att bensinpriserna ökat med
nära en krona som regeringen ansåg att det då fanns
anledning att justera upp nivån. Eftersom den nya
nivån borde bestå under flera år bestämdes uppjuste-
ringen till två kronor per mil. Med hänsyn till statsfi-
nanserna och för att ge åtgärden en tillfredsställande
fördelningsprofil höjdes samtidigt gränsen för av-
dragsgilla kostnader för resor mellan bostad och ar-
betsplats från 6 000 kr till 7 000 kr. Konstruktionen
att samtidigt höja dels avdragsbeloppet, dels gränsen
för avdragsgilla kostnader innebar att åtgärden fick en
inriktning mot dem med förhållandevis långa resor
mellan bostaden och arbetsplatsen. På detta sätt bidrar
avdragsregeln också till en effektivare arbetsmarknad.
Jag har nyligen i ett frågesvar redogjort för att av-
dragsbeloppet, enligt Finansdepartementets prelimi-
nära beräkningar, fortfarande täcker de rörliga kost-
naderna för resor med egen bil och att den senaste
tidens höjning av bensinpriset därför inte ger anled-
ning att ompröva avdragsbeloppet. Jag ser inte skäl
att i dag göra någon annan bedömning.
När det gäller frågan om landsbygdsavdrag vill
jag svara följande. Att bo på landsbygden medför
naturligtvis ofta att utgifterna för resor blir högre än i
storstadsregionen. Vi får dock inte glömma bort att
många utgifter är högre för dem som bor i städer och
tätorter än för dem som bor på landsbygden. Jag tän-
ker här särskilt på kostnaden för boende. Jag vill även
framhålla att skattereglerna så långt det är möjligt bör
utformas generellt för hela landet. För att åstadkom-
ma regional utjämning bör i första hand andra medel
än skattereglerna användas. Jag avser därför inte att
vidta de åtgärder som Lennart Daléus begär.